Pippi Tommy och Annika sitter vid lägerelden och försöker besvärja framtiden. Ingen av oss kan väl heller se att Pippi blev stor. (Man fick absolut inte säga stor utan måste säga stur annars skulle man växa så det knakade.) Om man har ADHD eller ADD och är tjej så är man ofta en Pippiflicka vi kan inte tänka oss att sitta still på fint kalas undrar varför man inte får strö strösocker på golvet och förstår ganska snart att nån fin dam lär det aldrig bli av oss. [more]

 

När jag fyllde 50 härom året så påminde mig min syster om Pippis besvärjelse och menade att jag alltid hållit med.  Fortfarande kan de se flickan Pippi titta fram. Ja det stämmer säkert jag älskar att låta mina syskonbarn härja i köket och baka pannkakstårta utan att bekymra sig för vem som ska städa i köket. Det gör jag så gärna mitt hem har blivit ett slags Villa Villekulla där man får ha popcornkrig även om min man skickar ut dem på gräsmattan och inte kan hålla sig utan går och sopar upp popcornen så att inte grannarna ska se. Men jag tycker att ungar ska leka jag älskar när ungar härjar fast jag blivit farmor och moster numera. Mina syskon skakar på huvudet och ser till att barnen har oömma kläder när de hälsar på. Mina barnbarn är vana och mina söner har aldrig haft annat än oömma kläder så de har inga särskilda farmorkläder.

Själv skulle jag önska att alla kunde ta mitt beteende med samma självklarhet som barnen gör. Varför ska man göra saker tråkigare än vad de är. ”Vem har bestämt att man ska ha tråkigt och ligga på knä och skura golv när man kan åka skridskor på skurborstarna”, undrar Pippi.

 

Men det som knäckt mig som ADHD-kvinna är inte barnen utan övriga världens syn på mig som kvinna mor och kollega. Det känns som om jag gick direkt från slarvmaja till surkäring jag har aldrig blivit behandlat som en vanlig vuxen. Jo då folk ställer krav på mig att jag ska betala mina räkningar skura mitt golv och tvätta min tvätt men jag menar i tilltalet.

Även om jag är en Pippiflicka som ibland kommer till jobbet med kläderna på avigan så betyder inte det att man måste påpeka det högt inför alla. Eller att det dessutom är OK att kritisera min klädstil.

 

Jag har med allt tydlighet svårt att anpassa mig till era normer men jag vill bli accepterad för mina kunskaper ändå även om ni tycker att jag är barnslig och ser ut som Pippi med rufsigt hår och fläckar på koftan.