Igår såg jag ytterligare en bra dokumentär på tvåan. Det var nr 4 i en serei om Martina som har Downssyndrom. Martinas mamma har vägrat finna sig i att sätta gränser för vad AMrtina ska kunna lära sig och därför har Martina nu 40 år både gymnasiekompetens och vad jag förstår ett riktigt jobb. Hon spelar piano ch sjunger stämsång. (Så är mamma Berit musikpedagog oxå.)  Denna sista film om Martina innehåller mycket tillbaka blickar från de gamla filmerna särskilt etsar sig en läkares kommentar, till mammans beslut att Martina ska gå i vanlig grundskola men för synskadade (inte särskola), "Det är som att piska en trött häst" in. Jag hoppas att den läsaren skäms riktigt mycke i dag när hans er vilket bra liv Martina har fått.

Martinas mamma har vägrat se det sjuka i sin dotter och straffas därför nu av myndigheterna som inte vill erkänna hennes år som assistent till Martina för pensionspoäng. Mamma får sälja både lägenhet och bil coh bosätta sig i en etta för att ha råd att gå i pension. Tack mamma Berit för att du gav din dotter ett fullvärdigt liv utan att tänka på kosnekvenserna för dig. Troligen har Martina en bättre ersättning än sin mamma just nu.

Jag funderar mycket på hur mycket min mammas pedagogiska färdigheter betytt för mig. Att jag ständigt legat snarare före än efter i grundskolan tack vare henne- Och pappa inte lika pedagogisk men med en fantastisk berättarfrömåga som väckt mitt intresse för såväl politik som historia och religion. Och så tänker kjag på min egen föräldraroll och hur svårt jag har att låta mina nu myndiga pojkar gå på pumpen i en hård och kall värld. Jag tror jag fortsätter som mamma ett tag till fast minstingen fyllt 20.

 

PS. Tyvärr har Svt inte uppdaterat sin sida så länken till Martina och och jag går till förra veckans dokumentär. Så snart jag hittar progranmmet så länkar jag.  Nu har jag hittat

2 com

Igår hade jag verkligen skrivtorka, kunde inte ens komma på nåt att göra en notis om, trots att Rödebypappan fått sin dom. En salomonisk dom tycker jag, förutom att de verkligt skyldiga samhället vägrar att ta på sig ansvaret för att de kunde förhindrat allt. 

Det finns bara förlorare i ett sånt här fall. 3 hus från mig bor den sk 17 åringens mamma (han har tydligen fyllt 18 i dagarna) jag kan inte annat än känna med den familjen där sonen inte fått nån hjälp av omvärlden trots att det varit uppenbart länge att det var på väg att gå illa. De som miste sin son för att de en kväll precis efter 15-årsdagen lät honom köra moped hela natten och inte vara inne som vanligt vill jag helst inte ens tänka på. Så att låta allt vara helt utan straff var en ormilighet samtidigt som vi vet att "pappan" inte var tillräknelig vid skotten. Att ADHD har ett starkt inslag och bristen på kvalificerad hjälp i Blekinge för de som diagnostiserats, har betydelse är kanske inte lika solklart för er som ser det hela från en annan breddgrad än jag.

Pappan har ADHD, hans son ett förståndshandikapp, i skolan belv pojken ständigt retad och mopedgänget skrev DAMP på familjens bil utan att det blev åtgärder från samhället. I slutet letade sig gänget ända hem till gården som ligger en bra bit norr om Rödeby. Pappan behandlades med ett neuroleptika (vad vet jag inte) mot sin ADHD inte enligt gängse metoder har sjukbidrag och gick inte i aktiv terapi vid skottillfället. Allt var en tidsinställd bomb. Men samhället är utan skuld?

Nu får pappan betala skadestånd det ser lite ut med 180 000 men för familjen kan det innebära att de får sälja sin gård. Pappan har suttit häktad i 6 månader ca, Hovrätten har tyckt att dett är straff nog, att han dessutom frivillgt vårdats av psykiatrin ser väl tingsrätten som en bra åtgärd men själv vet jag inte om det inte ska ses som en del av hans straff. Jag vet ju hur dåligt den kliniken fungerar för oss med ADHD och lite sidoproblematik som depression.

Jag hoppas att vi nu får lugn och ro i Rödeby att det trots det intressanta rättsläget inte blir någon omgång i Högsta Domstolen att Rödeby snart ska bli omtalat för att ha Blekinges enda skidbacke istället för skotten som förändrade allt. Samhället har gjort stora insatser här och numera kör det nog en polisbil om dagen förbi mitt fönster. Men mopederna hörs fortfarande dygnet runt och de högljudda (trimmade?) bilarna forsätter sin rundor på min väg. Idag kom den första pudersnön så just nu ser det väldigt fridfullt ut. Låt det förbli så.

2 com

Hösten börjar ta på mig jag är trött så in i … trött. Nu när jag är hemma igen så ska jag ta mig rejäla doser av ljusterapi så att jag inte kroknar. Var hos zoonterapeuten idag och det var skönt. Hon sticker mig med nålar i öronen och sen masserar hon mina fötter i nästan en timma. Eller trycker på rätta punkter ska det ju vara men jag njuter av själva beröringen och kravlösheten. Och jag blir natulrigt trött efter en behandling. Så förhoppningsvis så är jag på allerten igen imorgon. Katten Casino är oxå gald att vara hemma hon har gått ner i källaren och hittat en egen vrå där ingen stör henne.

I veckan väntar dessutom löven här i Rödeby för jag,  X i taket, glömde inte lövblåsen i Paradiset.

Kommentarer inaktiverade för Trött trött trött

Idag har jag varit med sonen på ADHDutredning och jag blir så arg. Förutfattade meningar och fobier hos läkaren snarare än vad som är problem hos patienten dominerar samtalet. Jag får flashback från tiden innan min egen utredning var klar. (Been there, done that) Sonen tar det med jämnmod och är glad att utredningen blir av även om han nog önskar att han klättrat lite mer på väggarna när han var liten.

Har egentligen ingen lust att jobba idag så det blir inte mycket gjort. Regnar gör det oxå och jag har ingen ljuslampa med mig så det får bli stearinljusterapi.

Visste du att varje ljuslåga är 0,1 kw dvs 10 ljus är 1kW. Värmeljus brinner i ca 4 h vilket gör att det bli 4kWh. 10 värmeljus kostar ca 2 kr (100pack för 20 kr) dvs Sterarinljusvärme kostar bara 50 öre/kwh. Det var länge sedan elen var så billig.

Kommentarer inaktiverade för Att göra adhdutreding kan vara deprimerande i sig

Alla har vi väl några tavlor liggande i nån vrå. En del har väl mer än andra just liggande nånstans och inte upphängt. Det finns mycket man kan hänga upp, inte bara tavlor utan även ljusstakar och kanske hyllor. Egentligen kan man hänga upp vad som helst, om man tänker efter.

För att hänga upp saker och göra det lite mysigt omkring oss nu i höstmörkret, eller vinter har det väl hunnit bli, behöver man lite verktyg. Börja alltså med att leta upp verktygslådan. Den kanske ligger i nåt skåp, under diskbänken eller varför inte nånstans på golvet. (Titta t ex under sängen.) Om man har ett garage så kanske den ligger där. Försök att komma på vad du hade verktygen till senast, det kan fungera.

När, eller om, man hittat verktygslådan så öppnar man locket och försöker leta upp en hammare. Hittar man den inte går det bra med ett grytlock, eller en träsko. Sen rotar man i botten på lådan, där brukar ligga skruv och spik. Det spelar inte så stor roll hur tjock spiken är, spik som spik.

Nu är det bara att hoppas. Knacka inte på väggen för att försöka förstå om det är betong eller gips eller sten eller tegel eller nåt annat för man vet ändå inte vad det är för skillnad. Börja nu banka in spiken i väggen, ungefär där du vill ha tavlan. Mät ut med ögonmått, för måttband och annat trams är bara jobbigt. Är det stopp? Försök lite till, väggar kan vara besvärliga. Är det helt omöjligt så försök med en annan spik, och funkar inte det heller så är det troligtvis en betongvägg. Då behöver man betongkrok, men eftersom man kanske inte har nån sån hemma och hur som helst inte orkar leta upp nån så plocka fram borren istället. Den är stor att den borde synas när man öppnar skåpet där man tror den ligger. Använd borret som redan sitter i för var de andra är har man ingen aning om.

Nu är det bara att borra. Är det stopp nu med? Ring på hos grannen och be om hjälp. Antagligen är det inte man själv som gör fel utan det är väggen som är konstig. Fråga grannen hur de fick upp sina tavlor samma dag som de flyttade in och be om de inte kan komma och se vad det är för fel på väggen. Man kan gärna bjuda på en kopp kaffe under tiden som grannen står och svettas och svär över borrmaskinen och påstår att det är fel sorts borr och fel sorts spik. Man kanske hinner baka en äppelpaj också under tiden att bjuda på.

Dela fyra äpplen i klyftor och lägg i en form. Skalen behöver inte tas bort. Blanda en handfull mjöl, socker och smör och tryck ihop till en deg som du smular över äpplena. Lägg in alltsammans i ugnen och glöm inte att sätta på värmen.

Vad höll vi nu på med? Jo, spika upp tavlor var det visst. Men nej, vi tar det nån annan gång för det var fel borr, sa grannen. Han erbjuder sig att hämta en annan borrmaskin men då gör man bäst i att glatt säga: Strunt i det! För tavlorna står nog ändå ganska bra där de står.

Så mitt bästa tips om man vill göra det mysigt i vintermörkret: placera ut tavlorna längs väggarna istället för att hänga upp dem. Det går fort, enkelt och kräver inte att man bjuder in nån petig granne och gör äppelkaka som man bränner vid så man måste skrubba hela ugnen.

Hur man rengör ugnen tar vi en annan dag. Nu behöver jag sova en stund.

Kommentarer inaktiverade för Drull-Fia fixar – spika upp tavlor

Diagnosen för transsexuella och transvestiter försvinner.
 
Visste du att förra veckan var transvestit en diagnos? Inte jag, jag trodde det försvann för 30 år sedan när homusexualitet slutade vara mentalsjukdom. Men icke. Friska har de blivit först nu, dvs förra veckan skulle de helst botas.
ADHD är en diagnos för funktionshinder, inte någon sjukdom, trots det finns det många som vill botas och en del som vill bota sina barn/annhöriga som inte vill botas.
En del av oss vill helst av allt bli accpeterade med dåliga och bra sidor och slippa bli deprimerade för all kritik och skäll. Därför är ADHDkvinnor.se:s
slogan "Gråt inte över spilld mjölk". Jag vill inte bli av med min ADHD men visst vill jag kunna skärpa mig ibland. Visst önskar jag att jag såg mina stavfel med en gång och att smulorna på diskbänken inte var osynliga för mitt öga 9 ggr av 10.
För att avdramatisera diagnosen ADHD och se till att funktionshindret inte blir ett handikapp längre och se till att det inte skapar följdsjukdomar så tror  jag det är viktigt att diagnosen ställs på bred front. Om det visar sig att många programledare i P4, artister och författare i själva verket har ADHD utan  att lida ett dugg så visar det bara på tesen att i rätt sammanhang kan ADHD vara en gåva. Tillsammans med svag begåvning, dålig skolundervisning, oförstående omgivning och fördomar på bästa sändiningstid så blir det ett stigma.

I min lilla småstad så fanns en bög(som kommit ut ur garderoben) när jag växte upp och en transsexuell manlig sjusköterska, eller det kanske han inte alls var men då fanns egentligen inga manliga sjuksköterskor heller. I min lilla småstad så är ditt, mitt och även andras betende med att vara spontana och avbryta med våra lysande idéer något som de normala gör allt för att mobba och särbehandla. Vi får kritik av alla från dagis till tandläkaren, från medarbetare som är trötta på oss till chefen som undrar hur han ska bli av med oss.
 
Så Annika Lantz, kör våra scanningtest (det gjorde du egentligen redan i sändning i fredags), ta kontakt med en neuropsykiatrisk utredare och hjälp oss (istället för att göra narr av en diagnos som faktiskt är fastställd av WHO inte av misslyckade 60-talister) att sprida kunskapen att de flesta med ADHD inte sitter på Kumla utan en hel  del kanske sitter i en annan bunker på Gärdet. Men många av oss lider mer av omvärldens värderingar än av sitt sk handikapp.

Kommentarer inaktiverade för Diagnosen för transsexuella och transvestiter försvinner

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented