Jag har alltid känt mig annorlunda. Jag har förstått nu att fler med samma diagnos känner sig just så, som om man inte passar in nånstans. Och för första gången nånsin, när jag nu träffat på andra med ADHD, känner jag mig inte längre lika utanför och annorlunda. I alla fall har jag förstått orsaken till varför jag alltid har känt mig som jag gjort.

Men. Och nu kommer det dummaste av allt.

Det är nämligen som om min hjärna är inställd på att jag måste vara annorlunda. I alla situationer och i alla sällskap är jag kort och gott annorlunda. Säger min hjärna och börjar genast när jag jämför mig med andra rada upp på vad sätt jag inte passar in. Nåväl, det är ju ett faktum så länge jag befinner mig i skocken av "normalfungerande", men problemet är att min hjärna har fått det hela om bakfoten så att jag även när jag befinner mig bland likasinnade ADHD:are börjar leta efter på vad sätt jag inte passar in.

Är det nåt normalt för en ADHD:are? Eller är det min hjärna som är felprogrammerad? Eller rättare sagt så programmerad på att finna "fel" hos mig själv att jag även finner dem när de inte finns?Undecided

Bland normala känner jag mig totalutflippad och knäpp, flamsig, slarvig och hafsig. Ingen ordning med nåt, alltid långsammare, trögare, virrigare, mer glömsk, omogen. Ja, allt det där. Ni vet. Kort sagt: en katastrof.

Men jämfört med andra ADHD:are då? Jodå, jag känner mig inte lika udda med mitt slarv och min glömska och att ständigt göra allt på eftersläp. De andra är ju likadana. Men ändå kan jag känna här också som om jag gick och bar på nån skum hemlighet, tänk om jag inte är tillräckligt slarvig och glömsk, tänk om de andra har det värre med sånt? Tänk om jag bara är en bluff här också? Ja, ni känner säkert igen det där också, känslan att man liksom går omkring och bluffar sig igenom allt.

Är det att ha ADHD? Är det kanske att vara kvinna och ha ADHD? Jag vet inte. Att ha stämpeln ANNORLUNDA tryckt i pannan, att inte passa in nånstans, inte ens där man faktiskt passar in. Men är man alltså så inkörd, sen åratals tillbaka, att man är så annorlunda att man till och med känner sig orolig för att man är udda bland andra udda (som faktiskt är lika Foot in mouth som man själv)?

Är det nån som känner igen sig?