PÅ fredag och lördag kommer det att vara lussetåg runt om i Sverige. Jag är så kluven inför denna tradition jag blev aldrig vald till lucia och så är det väl för de flesta. När mina minsta gick på dagis så fick de välja vad de skulle vara och den lille ADHDpojken var Lucia. Hans bror skulle vara tomte men kom på att vi höll på att klä ut honom inför publik och kom utrusande i kallingarna och sa att han vägrade. Katt med dumstrut

Anonym Stjängosse utan dumstrutLite senare i livet gick de i musikklasser och lussetågen var en fin inkomstkälla  till skolresan som gjordes i nian. Men som pojkmamma så kom dessa ständiga diskussioner om dumstruten eller stjärngossemössa som den kallas. Inte ville de ha den. När de gick i trean var de pepparkaksgubbar och när de gick i fyran tomtar men från femteklass och t o m nian skulle de vara stjärngossar. Någon briljant mamma med frissabakgrund kom då på idén att göra spikes i håret och sätta en stjärna längst ut på varje spike. Nu slapp de som ville sina dumstrutar killarna var lika fina som tjejerna och jämställdheten hade segrat. 

Förra veckan fick jag så ta på katten dumstrut och hon skäms i dumstrut hon också så alla mammor låt pojkarna slippa struten gör dem glittriga i håret istället och låt luciatåget bli en fröjd för öga och öra. Jag älskar luciakonserter och spelar ofta den skiva barnen spelade in ett år med allt de traditionella.

Kommentering avstängd

Ja det är väldigt olika för mig. Jag kan skratt rått åt skämt om sex och våld, om den som skämtar med mig i övrigt gör mig trygg. Jag som är feminist och var jämställdhetsombud på arbetsplatsen kan dra dum blondinskämt och visst har jag fått be om ursäkt för att jag drivit med nån som hade andra gränser än jag.

Hur får man skämta om handikapp eller driva med de som lider av ett handikapp? I fredags hade Robin ett plumpt skämt om diagnoser där nån hade fått diagnosen "Rövhål" och tillät sig själv att bära sig illa åt. Jag suckade och tänkte på annat och hur ung den där Robin är!

I helgen har vi här på ADHDkvinnor varit utsatt för ett hoax. Vi har aldrig tidigare behövt plocka bort så mycket som en kommentar och nu fick vi ta bort rättigheten att logga in för en sk medlem. Det som skrevs drev med allt från mediciner, ständiga besök hos vården, boendestödjare, barn som inte bor hemma längre och en mycket svag punkt för mig. Dyslexi.

Jag har alltid haft problem med stavningen men kunnat läsa sen jag var 5, i skolan var jag för "smart" för att få specialstöd och sen datorn kom så tycker jag att jag har det under kontroll. Men jag tror att det finns minst ett stavfel kvar i varje sida jag skrivit här på adhdkvinnor.se ( Fast Marianne brukar hjälpa mig ibland.) Det är helt OK när folk säger till mig att jag stavar fel eller rättar mig men när man låtsas stava uppåt väggarna och använder ord som spyket och chournal för att driva med vår diagnos. Där går min gräns.

Så det har blivit lite omständigare att bli medlem  på ADHDkvinnor.se, för att unvika  troll och knytt och medlemskapet innebär inte automatiskt att man får skriva på forumet bara presentera sig. Gästboken är numera modererad men fortfarande kan man kommentera bloggen fritt. Men det går att koppla på moderering där oxå men:

 Leve det fria ordet som inte innebär att man måste skriva det man får.

PS Ni som redan är medlemmar kom automatiskt med i gruppen Fourmskrivare när jag gjorde den så ni är välkommna in på ett samtal när som helst

Kommentering avstängd

Troligen märkte ni ingenting jag hoppas att ni inte märkte något alls faktiskt men för Marianne och mig så blev det en skräcktimmaSurprised online igårkväll. Jag lekte som vanligt med nån ny modul jag tankat hem och fick den inte att fungera, avinstallerade och installerade igen. Helt plötsligt försvann såväl logga som bakgrundsbild och formateringen av vissa sk feeds( de länkar som automatsikt uppdateras på huvudsidan när vi uppdaterar bloggen). EmbarassedSkräck och panik. Jag skulle lägga tillbaka logga mm när jag möts av röda bokstäver du har inte rättigheter att se några filer på den här webbplatsen. (D-R)

OK! hur är detta möjligt jag äger webbplatsen och är inloggad som webmaster med högsta möjliga rättigheter i portalen?Undecided Vad gör jag nu? Efter att ha letat i ca 1 timma och upptäckt att alla delar av programmet är överens om att jag inte ska ha några rättigheter utom den delen där man delar ut rättigheter. Så för ett ögonblick fick jag tilldela mer rättigheter än vad jag ville, fixa utseende och OHPS! När jag sätter tillbaka rättigehterna så fattar programmet att jag ska behålla mina medan allt annat i programmet sk återgå till det normala. Det är sånt här som kallas bugTongue out (från ordet loppa/insekt, kommer av att det på hålkortstiden ibland la sig in insekt i ett hål och därmed gav fel order till maskineriet) Problemet är löst, nu ska jag bara försöka få ihop en rapport om min mardröm på engelska till såväl portalleverantörern som till tillverkaren av den lilla trevliga modulen jag testade. Och mitt nyårslöfte får bli att jag ska test modulerna på mina testsiter först innan jag provar dem hos oss.

Jag hade svårt att somna igår och var ändå lättadEmbarassed över att det troligen var en bug en del av er (mina söner inkluderat) undrar varför jag har så hög säkerhet med det d_a captchat(bokstavsbilden) jo därför att inernet är fullt av robotar som loggar in sig med ett vanligt användarnamn(som webmaster) och sen försöker knäcka lösenordskoden. Hade det varit så så att felte orsaktas av en sådan så hade jag nu ägnat december åt att installera om allt och att hitta sätt att spara innehållet på sidorna. (Jag vet att det går men jag har stuckit huvudet i sanden och hoppas att det håller och att mitt webbhotell tar säkerhetskopior.)

Buggar finns i alla program som programmerare så räknar man kvalitet i antal användartimmar till breakdown. Så jag är inte förvånad jag är superbra på att hitta på undantagsknapptryckningar som ingen tänkte på att man kan göra. Därför var jag bra på mitt jobb när jag testadeSealed Försvarsmaktens Intranät innan jag blev sjuk men då var stressnivån så här hög hela tiden men uppgiften var inte att undvika krasch utan att få fram den redan i labbet.

När jag sen sätter mig vid datorn skriver det här så visar det sig att jag i min förtvivlanYell i går ändrat lite för många inställningar. Nån loginsida ville inte komma upp, enda sättet var att registrera ett nytt användarkonto och det är jag tacksam för att ni inte gjorde allihop. (men jag gjorde det men jag har tat bort jag lovarCry). Nå nu fick jag verkligen fundera på hur programmet jobbar och sån tur att det är en databas och den kan jag komma in i bakvägen och jag vet hur man redigerar (nu iaf). (så nu vet jag oxå hur jag ska rädd infon vid en krach.)

Hoppas nu att Foot in mouthADHDkvinnor får julefrid och att jag inte lyckas hitta fler undantagstillstånd.

Kommentering avstängd

Jag gillar Danmark. Inte deras politiska åsikter och flyktingpolitik men landet och folket älskar jag. Sen vi flyttade till Skåne när jag var 6 så har jag regelbundet besökt Danmark för att roa mig och att handla. De senaste 12 åren ganska regelbundet till jul.  I höst har jag haft förmånen att regelbundet kunna lifta med min man när han arbetat i Helsingborg på ett projekt och det kostar inte mer att ta färjan över än att ta bussen till stan härifrån Rödeby. Och nu var det dags för julhandel. Mina mer eller mindre regelbundna julbesök har nämligen medfört en faibless (stavas det så) för dansk julmat, och dansk julöl. Jag är inte så förtjust i svensk julöl den är för söt, då dricker jag hellre julmust eller svagdricka. Men dansk julöl är en kryddad lager, mmm… Till det beställer jag danska smörrebröd för dagen och får tre mackor av rågbröd med skinka, rödkål, leverpastej, rostbiff, fiskfillet eller vad kocken har över. MMMMM ..Så gott.. oftast tidigare har det varit i Köpenhamn jag inhämtat julstämningen och handlat. Söstrarna Grene mitt på Ströget är en fyndkälla för alla fattiga mammor före jul och  för deras barn som ska ge julklappar till många. Men Helsingör alltså denna sundets pärlas lilla syster.  Danskarna kan fira jul utan snö. Kolla bara här på torget i Helsingör här har man gjort en skridskobana för barnen sominte kräver vare sig minusgrader eller freon. Och ungarna älskar det. (det är bara boardskivor som är behandlade med nåt halt)

I gallerian har man också dekorerat på ett sätt som påminner mig om NK:s fönster när jag var liten, eller blir jag förflyttad till Narnia där det alltid var vinter men aldrig jul? Jag dricker min julöl och smaskar på mina smörrebröd och tittar på barnen som följer eller inte följer sina föräldrar. Jag njuter trots att det här var en dag när de tråkiga beskeden radades upp ett efter ett.

På gågatan tillbaka till båten gör jag ytterligare julklappsfynd och sedan promenad tillbaks till båten. Upp på båten och sen ner efter bara en dryg kvart. När jag kämpar med pappas gamla dramaten med både jul- och nyårs-öl på nedför trapporna (läs hissen) så får jag faktiskt lite sol på mig i diset.

Jag gillar Skåne att lätt ta sig till grannlandet och njuta lite kontinental julstämning. Jag tänker på mina bekymmer en annan dag. Foot in mouth

one

Att vara ADHD-morsa och packa en väska inför skolan skridskodag är nog som gjort för misslyckande. Först leta upp hela rasket i förrådet, bara det kräver en ansträngning utöver det normala. Man är helt slut efteråt. Hjälm, besnkydd, halsskydd, handskar, och så kläderna. Blött, kallt regnigt. Vad ska sonen ha på sig? Skridskorna var för små så man har i alla fall varit förutseende nog att inhandla ett par större på stans loppis. det kunde väl ingen veta att också de var för små och klämde, inte heller sonen eftersom han vägrade att prova dem under ren protest, han ville inte åka med på utflykten. Hej och hå.

Och så matsäck. Kaos på morgonen. Trots att jag planerade alltsammans kvällen före. Ändå blir det kaos, på nåt märkligt sätt. Saften blev för stark och vattenflaskan kom inte med. Det var ett rent under att sonen kom med när jag skjutsade honom med blytung packning genom spöregnet till skolan.

det blev givetvis inte nån alltför kul dag för sonen. Skridskorna klämde, och dessutom är det inte kul att åka ändå, tycker han. Och så infinner sig det gamla vanliga dåliga ADHD-samvetet. Tänk om man kunde vara en ordentlig morsa med ordning på hur saker ska vara. Som hade packat en rejäl matsäck, provat skridsksorna i tid och desstuom åkt ner till isen och låtit sonen åka lite då och då.

Men själv kan jag inte stå på de där skridskorna jag fick som tonåring och faktiskt ännu har kvar i förrådet. Testade dem på skoj förra året och trots att bara en skridsko kom på (orkade inte snöra den andra!) kändes det farligt nära ben-brytning. Jag har alltid varit ADHD-klumpig, och aldrig kunnat stå på mina skridskor. Som barn såg jag med avund på de andra flickorna som åkte i piruetter och åttor, medan jag stapplade fram som en anka på isen och satte mig pladask för vartannat steg.

Så jag kan inte ens hjälpa till eller stötta. Ser som vuxen med avund på de andra föräldrarna som inte bara lyckas stå på sina skridskor utan dessutom åker med sina barn på isen och hjälper dem och instruerar hur man ska åka. Så det kanske inte är konstigt att sonen inte vill åka, han har ju knappast fått nån hjälp med det hemifrån.

Kommentering avstängd

Det finns få saker som gör oss så mjuka i hjärtat som barn och djur. När det gäller ens egan ungar så märker jag att åldern inte spelar nån roll. När det gäller djuren så önskar jag att jag kunde förklara varför jag måste göra lite illa för att det onda ska gå bort.

Idag har jag varit hos vetrinären med Casino hon blev (förstår vi nu) kattbiten förra söndagen och inatt kl 3 så sprack en böld av var upp och blev till ett öppet sår som hon bara ville slicka på. Fick en tid klocjan 11 idag och till dess var det bara tt hålla koll på katten så att hon inte gjorde såret värre. Sova får jag göra en annan gång. Nu är såret rengjort, katten rakad och jag är dödstrött. Så GodNatt

 

Kommentering avstängd

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented