Hemkommen och återstartad i rutinerna så funderar jag på vad jag upplevt under min resa till London och Paris. ..och på tåget emellan.

London känns nästan som "hemma", en storstad där jag förstår det mesta som sägs och inte behöver tänka innan jag frågar om vägen eller köper en biljett men ändå med en helt annan filosofi än vi lagomsvenskar. Första tankeställaren fick jag av spärrvakten i Londons tunnelbana. Vi ville köpa ett tidsbegränsat kort och undrade om det gällde i 24 h eller kanske 72? "In London we dont have 24 hours we just have today" sa han och menade att kortet vi köpte nu gällde idag och idag är idag och inte i 24 h. Ganska filosofiskt, nästan vacker tyckte jag och en tankeställare att alla inte självklart tänker som vi.

I barerna i London finns nästan inga engelsmän som jobbar längre, åtminstone inte vid disken där står det gästarbetare från världens alla hörn. Även många svenska ungdomar försörjer sig så för att bättra på sina språkkunskaper under ett par år. På en pub vid Kings Cross station träffad vi en australier som inte visste något om det kvarter han jobbade i, när min vetgiriga make undrade: Vad som hänt med baren på andra sidan gatan? Det gjorde däremot den äldre man som satt vi bordet brevid och det blev ett möte som skapade mervärde för resan. Han hade bott på den gatan i hela sitt liv (han var 70 nu) och haft just denna puben som "sin" pub i 50 av dem. Så maken fick ställa alla frågor om grannskapet och dessutom diskutera hur London och tiderna förändrats.

På torsdagen såg vi Sound of Music på Palladium. Jag älskar Sound of Music. Maria spelades av en Hillary Clinton lookalike så ibland hade jag lite svårt att koncentrera mig men eftersom jag kan handlingen utan och innan så gör det inte så mycket. Undrar när någon ska våga göra en ny version på film? Måste Julie Andrews gå bort först. Hon är ju Maria med många av oss. Hemma ser vi Sound of Music minst en gång om året och jag och pojkarna sjunger med. Förr såg vi den alltid om jularna på TVn och ADHDpojken fick ett sammanbrott när han var i tioårsålder och inget av TVbolagen hade den på "menyn". Den bandades och nu har jag dessutom två versioner på DVD både den vanliga och en med Sing a long texter.

Nu ska jag redigera videon jag tog under resan och senare ska ni få höra mer om Paris och resan dit.