Började dagen med Hjärnstorm i repris. Lika intressant som vanligt och måste kommenteras. Fobiträning mot höjdskräck enligt påhittad modell av programledaren. Han ville nämliggen visa att en fobi är botningsbar när terapeuten får den behandlade att tro på sina metoder. Det är därför som alternativa behandlingar funkar så väl och medicin och tvångsvård så dåiligt, på längre sikt. "offrena" eller försökspersonerna fick veta att de skulle fobitränas enligt erkänt mönster och fick rita teckningar lyssna på en CD och se på film med påstått dolda budskap mm. Efter 10 dagars behandling med hemläxor kunda båda försökspersonerna klättra 5-10 meter i en repstege vilket de inte klarat att ens tänka på i programmets början.

Ergo: Eftersom jag inte tror på elchocker för min del och hatar allt tvång så skulle tvångsgenomförda eller övertalade behandlingar få fel effekt på mig.

Om man däremot tror på elchocker, kanske har mött någon som blivit bra eller läst om det i positiva ordalag eller helt enklet litar på läkaren som föreslår det, så kan det hjälpa (bevisligen så gör det det också läs förra bloggen kommentar och se reportageserien på Sydnytt). För mig är Gökboet, min bekant som tappade minnet samt mitt hat för allt tvång, saker som talar emot ett lyckat behandlingsresultat.

Det finns undersökningar som visar att t  o m mediciner med klar fysisk påverkan på ex blodtryck verkar sämre om man inte tror på dem. Jag tycker alltså att behandling inom psykiatrin ska bygga på frivillighet och att läkarna och terapeuterna lägger krut på att motivera och förklara istället för att bara ta fram receptblocket när någon säger ordet depression. Jag tror på samtalsterapi inte som något slags under utan för att jag då hinner lägga alla pusselbitar tillrätta och tror att terapeuten har förstått vad som fattas mig. Men det kan gå väldigt fel där också, sist jag försökte så höll jag på att slå något hårt i huvudet på terapeuten och kom fram till att det var bäst att vi avbröt det här fort. Förtroendet från min sida var 0 och som jag uppfattade det tyckte han att jag var en d_t gnällig käring som dessutom ställde krav.

Att inte få välja behandling att inte ens bli erbjuden behandling utom mediciner det hjälper ingen. Om självkänslan är 0 innan så blir den inte bättre när man inte ens är värd att försöka bota.