I dag möter jag våren på förstutrappan. Molnen kommer och går, kraftiga vårvindar likaså. Men jag lyckas pricka in förmiddagskaffet när solen värmer som bäst och njuter i fulla drag.
Grannens hästar som jag nyss utfodrat, står lutade över höbalarna och viftar vänligt med  sina långa svansar. Några hundar hörs skälla till i nästa hus. De är nyrastade och jag fick torka av dem rejält efter den leriga promenaden. Mina egna katter ser liksom jag ut som om de nyupptäcker världen med alla bortglömda dofter och ljud.
Snön smälter porlande ned från taket och bildar tillsammans med blåmesens kvirrande och talgoxens trudeluttande en gudomlig bakgrundskör. Plötsligt passerar en flock trumpetande sångsvanar och i närheten kraxar en hes korp.
Kaffet smakar som allra bäst och ostsmörgåsen är knaprigt god. Just nu finns inget som distraherar. Till och med ADHD´n håller sig lugn och avvaktande som ett väldresserat husdjur.
När tiden står stilla så här och kraven känns som om de vore långt, långt borta kan vi till och med vara bästa vänner.
Vi lutar huvudena bakåt mot husväggen ADHD och jag, njuter av solen och vapenstilleståndet.  Cool