Sonens klass vann inte. Åttondelsfinal-matchen i årets klassfotboll var nervpirrande men de förlorade alltså, 2-1 efter en odlidlig förlängning när några av oss morsor tog en promenad för att slippa se småttingarna (nåja, 12-åringarna) slita för att få in första målet. Målvakten var otröstlig, och det hjälpte inte att han bara hade släppt in ett enda mål, han såg bara detta enda insläppta mål och inte ett enda av alla de otaliga han räddat.

Så vi fick gå hem i solgasset, till lycka för hunden som helst gömmer sig under stolen i hallen under soliga dagar.

Hur som helst. Väl hemma somnade jag i hängmattan på balkongen, och vaknade av att sonen kom med ljummen chokladkladdkaka som han bakat själv (för att trösta sig efter förlusten, påstod han). Sömnigt masade jag mig upp och fick syn på krukorna med sådda blomfrön. För bara ett par dar sen sådde jag en hel massa frön i en hel massa små plastkrukor som täcker varje ledig plats på fönsterbrädorna och balkongbordet. För bara ett par dar sen visste jag precis vad jag hade sått och i vilka krukor. Och jag var helt säker på att jag abslolut inte skulle kunna glömma av en sån sak. Jag hade blå fat för en viss sort och bruna för en annan. Jag hade ställt en viss sort i det ena fönstret och en annan i det andra. En sort hade jag skrivit lappar till men de har blekts av vattningen. En sort hade jag inte skrivit lappar till och tänkte att krukan utan lapp är… ja, just det, vad?

Så nu står jag här igen. Och har ingen aning om vad jag har sått och var. Vilka som behöver mycket vatten och inget vatten och lite vatten. Vad som behöver sol och halvskugga och värme och inte så varmt. Det är märkligt, att man aldrig lär sig, man tror varenda gång att man ska komma ihåg och varje gång blir det samma sak: man kommer inte ihåg. Man kommer inte ens ihåg att man också förut inte kommit ihåg. Nej, man lär sig tydligen aldrig. Är det ett utslag av diagnosen ADHD med optimistiska drag?

Sen kan man ju tycka att det är lite sent att förså. Ja, men det brukar det också bli. Med följden att man har luktärter som blommar långt senare än de borde göra. Och blomman-för-dagen som klättrat och blommar lagom till första frosten. Och tomaterna hinner man aldrig heller äta innan de blir dåliga av nattfrosten. Men det spelar ingen roll. Och egentligen – det spelar ingen roll heller om man inte vet vad som kommer upp i krukorna. Det blir bara så mycket mer spännande. Man inte bara undrar om det kommer upp nåt, utan också vad.