Jag HATAR AVBROTT! Oplanerade sådana, planerade, särskilt reklamavbrott går bra, eftersom benen ändå har så mycket spring i sig att det är lagom att fylla på kaffe, gå på toa eller hämta frukt var 20:e minut. Men elavbrott är nog det värsta. Igår blåste det i södra Sverige. Redan på morgonen fick parasollerna räddas genom att slippa sina fötter och ställas i ett hörn. Där stod de ca 1 timma innan de la sig ner och vilade, helt utmattade av att kämpa emot blåsten. Vid lunch var det dags för ett av träden i kruka som står på min stylade altan, jag och ADHDpojken fick göra blixtutryckning och plantera om och flytta även trädet in i en hörna. Strax därefter blev det tyst, strömmen gick.

Trots mitt ryckte som Slarvmaja har jag haft en del tyngre uppdrag och jobb genom livet bl a ca 4 år som styrelseledamot i det lokala elbolaget i min gamla hemstad. (Nej det var inget guldkantat avtal, 1000 kr i månaden utan pensionsrätt.) Dessutom jobbade jag förra seklets sista år med förberedelser för delar av Sveriges försvar inför den stora milleniumbuggen och vad man borde ha hemma om det stora avbrottet,( det som aldrig kom) faktiskt kom. Därför kan jag faktsikt i förhållande till medelSvensson en del om just Strömavbrott.

I sk stadsnät dvs där kablarna är helt och hållet nedgrävda efter en intagspunkt, är det mycket sällan strömavbrott, när det är det, så varar de oftas bara en halvtimma. Det är så lång tid det tar att hitta felet, (typ en säkring) åtgärda kortslutningen och slå på igen. Normalt sett. Om det tar längre tid än så ligger felet på de inkommande ledningarna som den lokala nätleverantören inte har något inflytande över. Så när det gått 45 minuter förstod jag att det här inte skulle gå över utan kunde bli mycket långvarigt. Bor man bara 4 mil från Småländska gränsen så finns det många träd som kan ramla på ledningarna och området som ska genomsökas blir enormt.

Det tog nästan 4 timmar och elavbrottet för 5000 hushåll var bara en del av vad samma träd ställt till med. Det brann tydligen ordentligt där det ramlat och ett antal brandkårer fick samarbeta för att släcka. Denna information fick jag via husets enda batteridrivna radio som slogs på på P4. Självisk som jag är var jag mer irriterad över att jag "inte kunde göra något" utan ström. Datorn och nätverket funkade inte. Telefonen är IP så den funkar inte och t o m gräsklipparen kör jag på el så det enda jag kom på var att tömma diskmaskinen. Eftersom jag uppfostrat ADHDpojken så väl så hjälpte han till och det tog 5 minuter. Så kom jag på Pod-radio. Jag gillar att lyssna på radio men tycker samtidigt att det bara är en mycket liten del av radions programm som går att lyssna på i timmar.

Spanarna gillar jag; Mobiltelefonen som inhandlades för 3 veckor sedan fungerade och vips laddade jag ner ett spanarna till denna "gåendemanmobil". Eftersom jag är riktigt teknikfreak har jag upptäckt att den nya mobilen innehåller FM-sändare, så programmet kunde spelas upp för både mig och ADHDpojken i den batteridirvan radion. Totalt med nedladdning tog det en timma och det var fortfarande mörkt och tyst. ADHDpojken gav sig i väg i det tysta Rödeby för att se om samhället fungerade och röstlokalen höll öppet trots strömavbrott. Själv kom jag inte på något annat än att krypa ner och blunda.

Men böcker tänker ni de går inte på ström. Nej helt rätt men sen min kollaps (för nu 3 år sedan inget jubileum man vill uppmärksamma) så har jag väldigt svårt att läsa böcker. Jag lyssnar mest på CD. Alla de negativa effkterna av ADHD som jag skickligt kämpat emot i nästan 50 år tog överhanden när min hjärna inte orkade mer och min dyslexi har blivit mycket värre och påverkat min läsning för första gången i mitt liv. Så att påbörja en ny bok ( jag avslutade den gamla under tisdagen) under tvång går bara inte. Bläddrade i såväl Nyteknik som Vi bilägare löste en bit av ett korsord (nej det går inte heller särskilt bra längre) Suduko som jag brukar vara en hejare på (siffrorna och jag är bättre vänner än bokstäver) funkade inte alls. Så jag blundade.  10 i 5 kom strömmen tillbaks och jag vaknade.

Det allra fånigaste var att jag hade varit i Paradiset den här veckan om det inte varit för att e-on så snällt skickat ett brev och berättat om ett TILLFÄLLIGT AVBROTT!

GRRRR…. Det ska inte bli avbrott i stadsnät det vet jag..