Tja, så kan man titulera sig Dam. Jag, dam? Haha! Som inte vet vad högklackade skor är, var servetterna finns på lunchrestaurangen och som ständigt går med fläckar även på den allra renaste tröja (hoppsan, tandkräm igen, redan, och tröjan som var alldeles nytvättad).

Ja, vi är med i Damernas Värld, den glansiga tidningen med smink och kläder. Där är vi på fyra hela sidor, bland sprakande färger och ett kvinnohuvud illustrerat med allt det där surret och alla tankar och allt virr-varr som inte går att få undan alltid när man är utrustad med Bokstäver.

Vi är med bland de "riktiga" kvinnorna, de som inte snubblar och de som hittar (och kommer ihåg) servetterna på lunchrestaurangen (trots att de inte spiller på tröjan utan bara för att ha nåt att torka mungiporna med). Bland kvinnor som lyckas med det där kvinnliga som att sköta hem och familj och städa en gång i veckan och inte kastar kastrullen i soptunnan när de inte orkar diska den, kvinnor som lyckas gå i högklackat och med smala kjolar och strumpor som kliar och tajta tröjor som kliar. Där är vi, i Damernas Gäng, vi klumpedunsar och slarvmajor.

Eller är vi kanske ändå på rätt ställe? Jag menar att kanske är det många många som är precis som oss som läser Damernas och inte alls ser ut som Damerna på bilderna, utan är vanliga kvinnor som också har tvätthögar, diskhögar, räkningshögar och tröjor som kliar. Och på så sätt kanske vi Slarvmajor är Damer vi också? Bara att det heter så, Damernas. För vem skulle köpa en tidning som heter Slarvmajornas Värld? Fumliga Mödrarnas Värld? Virriga Kvinnornas Värld? Jo, jag kanske. Äntligen något att känna igen sig i, istället för något att drömma sig bort i. Att inbilla sig att man ser mindre slarvig ut om man har på sig smink, eller att man skulle se lite tjusigare ut med hjälp av en chic klänning – det där har jag slutat tro på för länge sen. Nån gång i ungdomen trodde jag nog att det fanns trollerier som kunde få en mer… tja vad? mer kvinnlig? Numera har jag slängt ambitionerna om nån tillkämpad kvinnlighet överbord, och vad är kvinnlighet förresten? Att hjälplöst trippa fram på högklackade skor? Nej tack, då lufsar jag hellre fram, helst barfota.

Men till saken. Vi, ADHD-kvinnor, är alltså med i det nya numret av Damernas Värld. Vi har blivit intervjuade och fått berätta om både våra svagheter och våra starka sidor. (Helst lyfter vi ju fram de starka sidorna för vi har ju massor med sådana, vi slarvmajor, och det gäller att visa att vi är bra på mycket fast vi tappar bort allt och är så duktiga på att komma för sent.)

Så kolla in sidorna 42-45 i nya Damernas Värld. Och gläds över att vi numera kan titulera oss Damer. Och – än mer – gläds över att vi får synas och visa att vi inte är några konstiga typer utan helt vanliga kvinnor (eller nåja, Damer), som skulle må mycket bättre om vi blev accepterade för dem vi är (så vi slapp kämpa med att försöka vara lika ordentliga som vi tror att man måste vara) och som faktiskt skulle behöva lite vardagshjälp och SOM FAKTISKT HAR RÄTT ATT VÄLJA ATT GÖRA DET VI ÄR BRA PÅ och slippa ödsla massa fånig tid till att försöka göra det som vi är mindre bra på.

Ja, att få synas så här känns lite som en upprättelse för alla de gånger man mått dåligt för att man känt sig tafatt och dum och klumpig.

Länk till sammandrag av artikeln men bara den om ADHD inte om ADHDkvinnor.