Igår var ADHDpojken hos sin psykolog för utvärdering av sina tester i diagnosen. Det där får han gå in på själv om han vill men jag fastnade för ett litet råd som han fick appropå att ta sig igenom sina studier. "Han sa att jag skulle slå mig i hop med en plugghäst som var bra på det jag var dålig på. "

"AHA" sa jag "som Eva var till mig" Inte för att Eva är ett dugg mer plugghäst än jag men hon och jag var parhästar genom utbildningen. Eva var fena på att anteckna sig igenom föreläsningarna. Jag förstod ganska bra vad dom menade mn glömde ju ändå hälften eftersom jag inte hann annteckna eftersom jag ställde dumma frågor och tänkte under tiden. Eva å sin sida tittade ibland som ett ovetande barn på sina anteckninar utan sammhang för att förstå dem. Så hon kopierade sina anteckningar till mig och jag förklarade alla passusar som hon missat förståelsen i. Inför tentor hade vi regelrätta slag om vad som var den korrekta tolkningen och det var ganska högljutt. Ingen av oss vann någon poppis omröstning i gruppen men vi klarade våra tentor de flesta gånger. Ibland med glans.

Så det är kanske mitt bästa seriösa ADHD-tips eller varför inte livs-tips. Se till att du har vänner som kompletterar dig och inte är dina tvillingar som håller med hela tiden.

Så tack Ulrika för gardinerna du sytt, Lillemor för struktur och ordning, Camilla för tips om kläder och inredning och naturligtvis Tack Eva.

Kommentering avstängd

Jag har inte kommit igång än. Men visst har jag gjort en del saker på min lista av borden och andra har jag bestämt mig för inte bara är mitt ansvar. Klippa gräs och dammsuga t ex. Men mamma har jag varit hos och lite presenter har jag köpt. Var hos zoonterapeuten och bestämde en räcka av behandlingar för att få igång mig men egentligen tyckte hon att jag inte måste alla borden.

Har fått 3 nya deckare av sommarens favoritförfattare Michael Connelly och kan försvinna in i Harry Bosch´s värld några dagar igen. Bättre att grubbla över hans tillkortakommanden än mina egna. Jag tror absolut att Harry lider av "en släng ADHD" eftersom han har samma problem med att lyda chefer som jag och ganska dålig impulskontroll.

Vädret här är fint så varmt att man måste uppsöka skuggan faktiskt men ja egentligen vet jag vad som trycker mig. Vätar på ett beslut som borde komma denna veckan men som troligen inte kommer förrän om två. Ett beslut som troligen gör mig fattig förutom deppig. Jag vet att man inte ska ta ut något i förskott men jag kan inte hantera denna väntan på besked som myndigheter ständigt utsätter mig för.

Ex: Mammas årsredovisning ska vara inne till överförmyndaren senast siste februari vilket ger mig 4 veckor efter att de sista dokumenten jag behöver kommit att göra jobbet. ÅR kommer tillbaka påskriven efter ett halvår i september som bäst.

Om man har gjort avdrag i deklarationen som skattemyndigheten vill granska så får man på sim höjd 10 dagar på sig att svara ingen har tydligen hört talas om två-veckors resor eller sånt på den myndigheten.

Listan kan göras hur lång som helst och jag har oftast inga problem med att inkomma med uppgifter inom tidsramen eller att be om uppskov men jag retar mig på att de sen får ta hur lång tid på sig som helst att svara mig om det jag svarade var rätt eller bra eller uppåt väggarna. Så jag kommer inte igång idag heller fast solen skiner.

 

Kommentering avstängd

Jag läser Mias blogg och inser att jag inte borde tycka att sommaren är slut utan glatt ta till mig även slutet på autgusti och september som sommarmånader. Men med medfödd pessimism och dessutom ständiga höstdepressioner så tar jag minsta tillfälle i akt att deppa. Sålunda sitter jag nu här och tänker på allt jag borde göra:

  • Dammsuga, det är inte gjort på flera veckor
  • Klippa gräs, samma där
  • Skriva nyhetsbrev till er, men då är ju hösten här på riktigt så..
  • Köpa födelsedagspresenter, (både lilleman och Psykologen fyller år nu i slutet på augusti)
  • Köpa blommor till mina urnor och korgar som jag har istället för rabatter som bara förfaller
  • Formatera om min gamla dator
  • Uppdatera programvaran för adhdkvinnor.se (men då måste jag fokusera och stänga ute er en hel dag)
  • Stänga av extra kylen i källaren
  • Besöka mamma
  • osv osv

Så där ser det alltid ut när jag börjar bli deppad jag tänker på borden istället för att göra och känner mig som en usel människa. Jag vet ju vad jag ska göra tydligen men det blir liksom inte av. Istället går jag här och väntar på om…Men det lär väl aldrig infalla.

I morgon ska jag be zoonterapeuten om lite nålar i öronen så att det blir lite fart på mig.

2 com


Ja nu är väl sommaren slut som Jan Guillou avslutade sommarpratarprogrammen i söndags med att säga.
För övrigt ett väldigt bra program som handlade om tre  ämnen som engagerar mig varmt: Svenska polisbokshjältar, filmmusik och det politiska klimatet i Sverige (och världen) under 60-70-talet. Lyssna gärna på webben om ni missat det!
Däremot kan jag väl inte finna så mycket tröst i Jans slutord att jakten stundar – tvärtom, kantarellerna står ju fortfarande där i skogen och bara väntar på att jag ska komma! Men man kan ju alltid ta på sig varselvästen för att inte förväxlas med någon älg eller rådjur föstås. 

Motvilligt tar jag avsked av sommaren. Den har varit avslappnad och kreativ på samma gång.
Som nydiagnostiserad i våras och med en lätt fixering vid ADHD-problematiken gick mycket tid åt analysering och bearbetning av det nya. Problemet var gammalt men namnet var nytt. Det var mycket att ta igen av förlorade år i aningslöshet och olycka. Olycklighet för att inte passa in. Olycklighet för att inte kännas lyckad.
Sommaren gav mig en liten distans till det hela, jag tog helt enkelt lite semester från  diagnosen. Fixeringen lättade lite, ögonen kunde öppnas för andra intryck.
Men jag vidhåller att de redskap som diagnosen gett mig har varit mig lika värdefull som en vit käpp är för en blind. Samtidigt som sommaren kan innebära vila och lättja, inspiration och glädje är den också ofta påfrestande och energislukande med sina sociala krav på planering av olika slag och umgänge hit och dit som vi aldrig kommer ens i närheten av under vinterhalvåret.  Men med mina nyvunna redskap har jag klarat de flesta situationer  med bravur. Vetat för det mesta hur saker och ting ska planeras och läggas upp för att undvika en kollaps och stått på mig gentemot omvärlden med gränssättningar och tydlighet.

Hösten väntar nu med spännande aktiviteter. I veckan bildas en ny Attention-grupp i min kommun. Jag har också anmält mig till en av landstingets självhjälpsgrupper om utmattning/stress. Så småningom kommer jag att få en kallelse till minnesträning i Västerås, vad nu det kan innebära.
Dessutom väntar jag hem två nya flöjter från USA. Så det är mycket att se fram emot nu!

Fast på fredag ska vi ha kräftknytis och innan dess är inte sommaren slut. Den räcker väl åtminstone månaden ut, eller hur?

Avslutningsvis, en liten "tröstevisa" från min favoritpoet Dan Andersson:
Kom och stå med mig vid hagens grindar
när de vilda gässen flyga över byn

one

Ja eller egentligen många brak. Madonna från ADHDKajsas perspektivMadonna brakade ner från sin poptron genom att helt autistiskt glömma bort publiken i Göteborg (är man dessutom bara 157 cm hög och det spöregnar så krävs det inte så mycket mer för att man ska tycka att konserten var en besvikelse). 

Mariannes och min lunch i Lidköping brakade samman helt när åskan släppte lös ett ösregn.

Själv var jag på väg att braka rakt in i väggen igen så stressad har jag blivit att under semestern ständigt ha folk omkring mig och aldrig hinna göra färdigt något innan man blir avbruten. Detta gäller såväl sömn som toalettbesök så det är väl inte konstigt att kropp och själ tar slut. Det konstiga är att jag oxå kände så här när jag var "frisk" och orkade jobba. Att ha semester med familen och släkten har alltid varit ansträngande och jag tyckte ofta att det var skönt att komma tillbaks till jobbet. Dvs så länge som jobbet höll sig inom rimliga gränser. Men nu slutar alltså sommaren med ett eller flera brak. Men jag ska bara vila upp mig efter gubbens semester sen ska jag ta itu med att uppdatera siten och kolla länkar och allt annat jag vill göra. Det har dessutom äntligen kommit en uppdatering av forumet som jag ska försöka mig på att få in men då måste jag vara superfokuserad och dit känns det som att det är avgrundslångt just nu.

Just nu ringde ridterapeuten och sköt på min ridtimma eftersom regnet just brakat lös norr om Rödeby hästarna är plaskblöta för att inte prata om trädens kronor. Ridterapi är något jag ska skriva om och länka till i höst under rubriken alternativa behandlingar bra för alla med NPF även om ADHD inte nämns särskilt. Alla tips på behandlingar emottages tacksamt.

PS Nu ringde hon igen det har slutat regna så vi kommer ut. Yiipie

 

2 com

Ja ni vet ju vad han sa John F eller hur ..ein Berliner.. vilket skulle vara ungefär som att säga att jag mår som en prinsessbakelse istället för att må som en prins eller prinsessa,
Berlin tar mig med storm, ibland blir intrycken för många och jag går på andra sidan gatan istället. Jag har nog aldrig varit i en stad med så många morderna  minnesmärken förut. Det är inte föhistoriskt distanserat utan saker jag minns och kanske själv delvis måste rannsaka mig och mina åsikter om. Trots att jag vet, visste och alltid har vetat att västBerlin låg i östTyskland så har det aldrig slagit mig så som idag när jag såg kartan vid checkpoint Charlie.
Det var västBerlin som var instängt med fullt av hat omkring sig.
När man åker S-bahn, som ska vara pendeltåg med faktiskt går under jord, så förstår man att vissa hållplatser låg i öst och andra i väst. Då stängdes bara de ner som låg i öst. Tågen stannade inte och ingen kunde kliva av och på. Snacka om terrorbalans, för att de här skulle funka så var det nödvändigt att alla följde reglerna. Ska vi göra det när reglerna är fel?
När man för 20 år sedan öppnade alltihop igen fanns det biljetter på perrongerna som legat där i 28 år sedan 1961 när allt stängdes ner och östBerlinarns inte fick röra sig fritt alls. I år är det 20 år sedan muren bokstavligt talat föll för trycket och det märks stan är full av info om muren och fallet.

Idag har vi avverkat checkpoint Charlie, Potsdammerplatz, Unter den Linden och Brandenburger Tor och då anlände vi i morse och har ju egentligen knappt kommit hit. Vårt hotell ligger ett stenkast ifrån checkpoint Charlie och allt det andra på gångavstånd. En 3dygns biljett på kollektivt6rafiken gick på drygt 20Eu. Så hela Berlin ligger i min ficka.
Jag har också prövat Curry Wurst och Berliner Pilsner. Så jag är nöjd men sov på nattåget nja det var väl inte så mycket med det men nån uppfann ju siestan av en orsak.

Kommentering avstängd

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented