Ja nu är väl sommaren slut som Jan Guillou avslutade sommarpratarprogrammen i söndags med att säga.
För övrigt ett väldigt bra program som handlade om tre  ämnen som engagerar mig varmt: Svenska polisbokshjältar, filmmusik och det politiska klimatet i Sverige (och världen) under 60-70-talet. Lyssna gärna på webben om ni missat det!
Däremot kan jag väl inte finna så mycket tröst i Jans slutord att jakten stundar – tvärtom, kantarellerna står ju fortfarande där i skogen och bara väntar på att jag ska komma! Men man kan ju alltid ta på sig varselvästen för att inte förväxlas med någon älg eller rådjur föstås. 

Motvilligt tar jag avsked av sommaren. Den har varit avslappnad och kreativ på samma gång.
Som nydiagnostiserad i våras och med en lätt fixering vid ADHD-problematiken gick mycket tid åt analysering och bearbetning av det nya. Problemet var gammalt men namnet var nytt. Det var mycket att ta igen av förlorade år i aningslöshet och olycka. Olycklighet för att inte passa in. Olycklighet för att inte kännas lyckad.
Sommaren gav mig en liten distans till det hela, jag tog helt enkelt lite semester från  diagnosen. Fixeringen lättade lite, ögonen kunde öppnas för andra intryck.
Men jag vidhåller att de redskap som diagnosen gett mig har varit mig lika värdefull som en vit käpp är för en blind. Samtidigt som sommaren kan innebära vila och lättja, inspiration och glädje är den också ofta påfrestande och energislukande med sina sociala krav på planering av olika slag och umgänge hit och dit som vi aldrig kommer ens i närheten av under vinterhalvåret.  Men med mina nyvunna redskap har jag klarat de flesta situationer  med bravur. Vetat för det mesta hur saker och ting ska planeras och läggas upp för att undvika en kollaps och stått på mig gentemot omvärlden med gränssättningar och tydlighet.

Hösten väntar nu med spännande aktiviteter. I veckan bildas en ny Attention-grupp i min kommun. Jag har också anmält mig till en av landstingets självhjälpsgrupper om utmattning/stress. Så småningom kommer jag att få en kallelse till minnesträning i Västerås, vad nu det kan innebära.
Dessutom väntar jag hem två nya flöjter från USA. Så det är mycket att se fram emot nu!

Fast på fredag ska vi ha kräftknytis och innan dess är inte sommaren slut. Den räcker väl åtminstone månaden ut, eller hur?

Avslutningsvis, en liten "tröstevisa" från min favoritpoet Dan Andersson:
Kom och stå med mig vid hagens grindar
när de vilda gässen flyga över byn