Jag läser Mias blogg och inser att jag inte borde tycka att sommaren är slut utan glatt ta till mig även slutet på autgusti och september som sommarmånader. Men med medfödd pessimism och dessutom ständiga höstdepressioner så tar jag minsta tillfälle i akt att deppa. Sålunda sitter jag nu här och tänker på allt jag borde göra:

  • Dammsuga, det är inte gjort på flera veckor
  • Klippa gräs, samma där
  • Skriva nyhetsbrev till er, men då är ju hösten här på riktigt så..
  • Köpa födelsedagspresenter, (både lilleman och Psykologen fyller år nu i slutet på augusti)
  • Köpa blommor till mina urnor och korgar som jag har istället för rabatter som bara förfaller
  • Formatera om min gamla dator
  • Uppdatera programvaran för adhdkvinnor.se (men då måste jag fokusera och stänga ute er en hel dag)
  • Stänga av extra kylen i källaren
  • Besöka mamma
  • osv osv

Så där ser det alltid ut när jag börjar bli deppad jag tänker på borden istället för att göra och känner mig som en usel människa. Jag vet ju vad jag ska göra tydligen men det blir liksom inte av. Istället går jag här och väntar på om…Men det lär väl aldrig infalla.

I morgon ska jag be zoonterapeuten om lite nålar i öronen så att det blir lite fart på mig.