Idag åkte jag iväg på en litet ärende (eller ett par om jag ska vara ärlig) som skulle visa sig vara en halvdagsutflykt. Nåja, är man tidsoptimist så är man.
Skulle skjutsa äldsta dottern som varit på en snabbvistit till tågstationen i Krylbo. Sedan skulle jag vidare till Hedemora i ett par ärenden för att slutligen handla mat och hämta ett vin i Avesta  som jag hade beställt. 
Som tur var ville min man följa med. För det visade sig ganska snart att jag hade kastat mig iväg med fel glasögon på näsan, nämligen läsglasögonen som jag trivs väldigt bra med i alla möjliga sammanhang härhemma, men som knappast lämpar sig för bilkörning.
Jag fick väl stå ut med att titta över kanten på dem och se allt lite halvrisigt, för det fanns ingen tid över till att vända om, tågen väntar ju som bekant inte.
Efter avskedskram och tågavgång bar det iväg till grannkommunen, via Ö & B. Där inhandlades bl.a en anslagstavla och post-it-lappar.
På rastplatsen i Grådö intogs den medhavda matsäcken och jag plockade lite rönnbärskvistar till en krans.
Besöket i hobbyaffärens nya lokaler resulterade i en liten (okey då, halvstor) påse på armen och sedan drev vi omkring i alla dessa loppisbutiker som finns i överdåd i Hedemora. Ett paradis för såna som mig med andra ord! Jag hittade bland annat en liten söt förvaringsgrej i miniformat att hänga på väggen. Perfekt för alla mina små anteckningslappar som ligger och dräller övrallt, framförallt vid datorn. Nu behöver inte min man klaga längre över dessa skräpiga anteckningar som bara jag kan tyda.
Jag köpte också några prisbelönta loklatillverkade chokladpraliner i en gårdsbutik. Fast när jag väl kom hem igen kom jag på att det var ju inte praliner jag planerat att köpa utan chokladtryffel!
Så långt kommen var jag totalt utmattad av alla loppisar och övriga butker. Vad skulle allt detta spring vara bra för egentligen? Varför måste jag köra slut på mig själv på det här viset, när jag vet hur jag fungerar?
När jag var på coop frågade jag om priset på jästen verkligen var  32 kronor för ett paket, eller om det blev något fel häromdagen i kasssan när jag handlade det. Kassörskan såg konfunderad ut ända tills jag förfärat kom på att det var ju egentligen saffran jag menade. (Och priset stämde dessvärre!) 
Så där har det flytit på hela dagen.
När dagsrutinerna ändras blir det tyvärr väldigt rörigt i huvudet, ännu rörigare än vanligt. Det räcker med att min egen dotter sover över ett par dagar för att hjärnan kommer i otakt och tankarna springer vilse. Dessutom hade hon inflammation på stämbandet och pratförbud vilket resulterade i lappskrivande och hemmagjort teckenspråk och där gällde det återigen för hjärnan att vara flexibel vilket inte är våran starka sida precis, hjärnans och min alltså. Dessutom blir jag väldigt glad och uppspelt och har svårt att varva ned  ibland när döttrarna hälsar på.
Men jag står ut med hjärnröran för det kära nöjet att få träffa mina barn. Däremot är det för jäkligt rent ut sagt att att man ska behöva ha det så här. Undrar om ni som äter concerta och liknande saker är mer skärpta i sådana här situationer.
I kväll blir det nog inte så sent. Förhoppningsvis lägger sig snart sömnens barmhärtiga slöjor sig som bomull över mina stirriga tankar. Kanske morgondagen blir lugnare.

Godnatt.