Varför ADHD-kvinnor???

Jo, än en gång: för att vi kvinnor förväntas kunna göra ungefär tjugo saker SAMTIDIGT, minst, därtill med förståndet och hjärnan i behåll. Passa barn, laga mat (fyra kastruller eller gärna fler samtidigt på spisen), ha rena kläder redo för barnen, packa matsäck, packa gympapåse, tvätta, diska, sätta på plåster med Bamse-motiv på skrapsår på knän, dammsuga, torka diskbänken, ha hela och rena kläder för egen del, passa tider, hjälpa till med läxor, se på teve, lyssna på radio, grädda våfflor, sylta & safta, skura toastolen, skura handfatet, vattna blommorna, torka fönsterbräden, plocka smulor från soffan,  OCH SÅ HÅLLA ALLT DETTA I SKALLEN MED ETT LITET LEENDE PÅ LÄPPARNA, ren och fräsch, utan svettig lukt under armarna, utan hysterisk blick och för tidiga rynkor i pannan.

Sval, len, fräsch och kvinnlig – med humöret ständigt på topp och ett oändligt tålamod vare sig det gäller barn, make/sambo eller hund. Och så givetvis en egen yrkesmässig karriär utan att krascha mot nån s.k. vägg.

För visst är vi såna? Nån som känner igen sig?

Inte?

Nja, det är ju just det där med att minnas sånt man ska göra, komma i tid till det man eventuellt lyckas komma ihåg att man ska till…

Och vadå hela och rena kläder??? Man är glad om man alls hittar några i röran i garderoben. Själv hittar jag inte mina kängor som jag vet finns nånstans men inte var, så att jag nu tvingas gå i antingen sandaler eller gummistövlar. Och det är OKTOBER och råkallt och det är inte alltid det regnar så att har en ursäkt att släntra omkring i sina leriga gummistövlar. Råkallt solsken, vad gör man då???

Jag har många gånger, innan jag hade en aning om mina bokstäver, stått och skrikit: Jag borde blivit född till man, då hade jag sluppit det här!

Gånger då jag stått just vid Kvinnoplatsen Spisen, uttråkad, splittrad, totalt oförmägen att få ihop mina trassliga tankar. Färdig att spy ner i grytorna av ren tristess. För det är väl bara att erkänna – vi med ADHD behöver ett visst mått variation och spänning för att hålla oss vakna. Och hur spännande är det att för tusende gången se såsen brännas vid? 

Ja, om jag hade varit man hade jag haft en hustru som stöttat mig och som gjort allt det där tråkiga.

Jämställdheten till trots – det är vi som förväntas axla alltsammans, barnen, hemmet, och det övergripande ANSVARET. Och: en man som sköter alltsammans kallas en sån bra och duktig man. Men vi då? Vad kallas vi kvinnor? Tja…? Vadå…? Vad menar jag…? Det är väl självklart att en kvinna ska klara sånt, inget att säga nåt om alls… det är en naturlag. Mannen jagar, kvinnan sitter vid elden och rör i grytor och snyter ungar. VADÅ????

HUSHÅLLSARBETE, HEMARBETE, ÄR DEN SÄMSTA TÄNKBARA SYSSLAN FÖR NÅN MED ADHD EFTERSOM DET INNEBÄR ATT MAN MÅSTE KLARA SÅ MYCKET SAMTIDIGT!

För egen del känns det så här:

JAG……………………………….. ….  …    ..  ..  .     .       .            .            .           jag

Det stora jaget är mitt synliga yttre jag, det lilla jag ett är den egentliga jag som far som en trasa efter mig själv, ständigt på eftersläp, kommer aldrig ikapp.

Se själva!

HEMMA-HOS-REPORTAGE (ADHD-stylat) 

 

 

 

 

Kan också användas som diskbänk, fast då måste man röja undan först, hur orkar man inte ens tänka på…. 

                  

                   En gång använd som strykbräda, numera ett praktiskt avlastningsbord för div papper…  (OBS att strykjärn och vattensprayare kvarlämnats som en liten söt dekoration)

 

          

       Och den gamla handgjorda soffan, i hjärtat av vardagsrummet, har blivit en fiffig avstjälpningsyta för den rena tvätten, som med fördel kan ligga kvar utan att skämmas för sig. Kan också användas som familjespel där det gäller att stapla så högt som möjligt utan att den välter. Den som får högen att rasa förlorar och får därmed lägga in alltsammans.