-
12
Nov
Ja, vi är nog många fler än man kan tro. Så mycket gensvar vi har fått sen Fråga doktorn där vi satt i soffan och var nervösa och tydligen inte såg ett dugg nervösa ut, om man ska tro andra. Du lät inte som du brukar, sa sonen, du lät så vänlig på rösten.
Nervös ja. Varför får man annars hjärnsläpp av den enkla frågan om vad ADHD betyder? Ehhhh….???? Det stod still. Sådär som det gör i mataffären med musiken från högtalarna i taket, eller när man står i en korsning och plötsligt undrar vart man är påväg (eftersom man gått och tänkt på nåt annat en bra stund) eller när man står och glor in i kylskåpet och inte har en aning om vad man letar efter.
Sånt händer varje dag, varje timme närapå. Det är så naturligt att man blir förvånad om nån tycker det är konstigt.
Jag tyckte inte min ADHD var nåt konstigt innan jag visste att den fanns. Visst var tillvaron lite knepig och besvärlig, och det var alltid svårt att få ihop den och minnas och få ordning i röran innanför min ytterdörr (som på den tiden, när jag bodde ensam, var det ställe där jag lämpade av allt), men allt det där berodde ju bara på att jag var lite korkad och väldigt slarvig. Eller?
När jag första gången förstod att andra inte klipper bort etiketter i kläder, att de faktisk inte störs av klockarmbandet på armen, att de på nåt magiskt vis kan utestänga de ljud de inte vill lyssna på – då blev jag väldigt förvånad. Är de inte riktigt kloka? Hur fingerar egentligen deras hjärnor?
Maken kan sitta och läsa tidningen och SAMTIDIGT lyssna på radio! Är han lite konstig eller? Jag fattade ingenting när han då för längesen förklarade att han inte hörde radion om han inte ville.
Va??????
Jag var hel-imponerad! Han kunde dessutom prata med mig också, OCH läsa tidningen, OCH lyssna på radio. Vilken simultan-kapacitet!
Det här var egentligen inte alls det jag skulle skriva om idag. Men det blir så ibland. Jag hade istället tänkt skriva om hur många det är som besökt vår sida och hur många mejl vi fått sen vi var på TV. Och jag som alltid undrat om TV-reklam verkligen biter. Man går ju ändå och gör kaffe då eller springer på toa eller tar en snabb kiss-runda med hunden. Men tydligen är det många som har sett oss där vi suttit kolugna i Fråga-doktorn-fåtöljerna.
Kolugn och vänlig på rösten?
Ha!
Inte underligt att varken maken eller sonen tyckte jag var mig särskilt lik. Det var bara det där hjärnsläppet som var som det brukade, fågelholksmunnen som gapade idiot-tom vid frågan Vad betyder egentligen ADHD?
Tja… Fast nu när jag sitter här i lugn och ro, utan stressen i ryggen och med det enda ljudet som är hundens snusande vet jag svaret: ADHD = Att Dras med en smutsig kastrull med soppa på balkongen som än en gång står där utan att nån tar in den och man bara Hoppas att nån tar sig an den innan den blir alldeles möglig Den här gången också.
- Skriven av Marianne in: ADHD hos kvinnor Marianne
- Om du gillar våra blogg prenumerera på inlägg via RSS my rss feed!
11 Responses to “Oj så många vi är”
Att du beskriver på pricken så som jag alltid tänkt att alla tänker väl som jag, att det inte är konstigt att ta med sig marmeladburken in på toaletten och bli avbruten i alla tankar samtidigt som flödet av tankar aldrig stannar av.Att ständigt känna att man kämpar för att få ett flyt ivardagen.
Jag har gått och sett fram emot inslaget på fråga doktorn och lyckades komma ihåg att titta, bra!!Toppen att ni jobbar med att synligöra våran verklighet.
Kram Anette
Otroligt att det finns fler kvinnor som mår och känner samma sak som jag gör varje dag, jag är inte konstig och udda bara för det. Otroligt vill jag bara säga igen…
Hej!
Tittade just på Fråga doktorn (reprisen)
Det är alltid så intressans och skönt att se hur ni som har ADHD känner er. Ta detta med oordning. Min son är 17 år, har ADHD och är en riktig "slarver".
Tyvärr tycker många att jag "skyller" på hans ADHD när jag ger detta som en förklaring. Hur ska man annars kunna förklara varför han har ett visst beteende om man inte förklara om han ADHD? varför tycker människor att man ger det som en "mildrande" orsak? Det är inte för att de ska "dadda" honom som jag förklarar, utan för att de ska få lite förståelse. Men inte fattar folk mer för det.
Min son är annars jätteduktig både i skolan och på fritiden med sin musik. han bor själv trots sina unga år och det är för att han inte orkar med att ha oss nära inpå sig utan han vill vara själv. Det fungerar jättebra, men visst har han stökigt ibland, men han får ett ryck och så städar han
Ni var jättebra på tvn,gjorde inget att ni glömde vad ADHD betyder. Det visade bara hur det faktiskt fungerar att ha ADHD…man glömmer saker och blir okoncentrerad
Kram Nilla!
Som om man inte kan ursäkta en blind som går på folk med att ha är just blind eller en rörelsehindrad som inte kan ta sig för upp för trappen just för att han är rörelsehindrad. Stå på dig du är det bästa stöd din son kan få.
Ja, jag håller med. Ingen tycker väl att en rörelsehindrad ska "skärpa sig" och försöka gå, även om han/hon inte kan gå. Detta oförstående samhälle gör det inte lätt för de som har ett funktionshinder…tyvärr!
Tack för ditt stöd Kajsa!
//Nilla
Nilla: och det värsta kanske ändå inte är röran som syns utan den osynliga röran inne i huvudet. Som om det inte räckte att man har det jobbigt med alla omkringhoppande tankar så måste man också ursäkta den röra som blir runt omkring en för att andra inte ska uppfatta en som en slarver. Vad skönt för din son att du uppmuntrar honom istället för att klaga. Tänk om alla föräldrar till barn med ADHD kunde göra så! (Och även till barn utan ADHD också för den delen…)
Marianne!
Jag har, efter dessa år lärt mig att uppmuntra istället för att klaga. Visst kan jag tappa tålamodet ibland jag också, men inget blir bättre av det. När det gäller ens barn vill man ju skydda och försvara. Det blir kanske exta viktigt när man har ett barn med funktionshinder efter som det inte "syns" utanpå. Tyvärr är folk inte upplysta tillräckligt utan de tar för givet att alla ska klara lika mycket. Därför är det så bra när de visar på tv hur det är för er som har ADHD. Att man som vuxen kanske inte har förstått att det är just ADHD som gör att tillvaron är "stökig". Vi som inte har ADHD kan ju omöjligt veta hur det känns i huvudet för er, men vi kan lära oss att ha FÖRSTÅELSE för att det är rörigt i "knoppen" och ha tålamod och hjälpa till så gott det går.
Oj vad det är skönt att få skriva här! jag har i så många år fått kämpa för min son…kämpa för att han ska få någon typ av försåelse. Så äntligen hittar jag en blogg där detta kan diskuteras!
TACK för att ni finns!
Kram!
Jag såg er på tv och tyckte att det var befriande!
tittade å grinade. så där är det ju. när de byggde om hyllsystemet på ICA här å sen körde info om vart varorna fanns i högtalarna, då fick jag panik å höll på att svimma. lämnade varorna å gick ut innan jag började grina. har handlat där i fl år, vet knappt hur jag ska göra längre. det är ca 4 mån sen nu men jag fixar det inte.sen säger alla att det ordnar sig, det är lite svårt i början för ALLA. hmm…
men det var kul att se er humor! å att hitta den här sidan.Tack!!
Jag tittade på Fråga doktorn och har just besökt er websida. Just nu är jag inne i en sådan AHA-upplevelse så jag finner inga ord! ALLT faller på plats. TACK alla underbara kvinnor som vågar gå ut och berätta. Själv är jag fast i min skamkänsla som jag lärt mig att leva med i 41 år för att jag inte är som andra. Från att varit ett extremt blygt barn, till en vuxen oorganiserad tillvaro där jag alltid strävar efter att ha ordning, men ständigt misslyckas (utom på jobbet där jag lyckas, men är TOTALT slutkörd på kvällarna). Jag som verkligen trodde jag var ensam om detta.
Kram på er!!!