Det är natt mot julafton. Alla sover. Nästan alla. Inte jag.  Inte Marianne. Inte Lejona. Och kanske inte du heller.
Många av oss är vakna så här dags. Inte bara för att det är jul utan för att vi alltid är det, eller ofta iallafall. Vi förskjuter dygnet på något sätt. Det är tyst och lungt. Man tänker bättre när de andra sover. Man hinner ifatt sig själv liksom. Man hör vad man tänker och ser vad man förstår. Eller förstår vad man ser.
Fast jag var alldeles slut och satt och halvsov framför en film tillsammans med mina nära och kära för flera timmar sen. Men nu när de har lagt sig piggnar jag plötsligt till.
När de och jag vaknar ska vi önska varandra en god jul. Vi ska äta julfrukost med risgrynsgröt och skinka, tända ljus och mysa. Känna in stämmningen.
Sedan kommer resten av gästerna på eftermiddagen. Men innan dess ska jag hinna ta det lite lungt, kanske läsa lite och ta en promenad. Riktigt njuta av vintervädret och julstämningen.
Om inget oförutsett inträffar förstås. Det brukar det ju göra för det mesta. Tiden bara rinner iväg och man springer omkring som ett skållat troll och undrar varför man inte gick upp lite tidigare och lade på ett kol istället för att sitta där vid risgrynsgröten och mysa.

Men just nu känns det som om jag har allting under kontroll. Tyvärr har vi beslutat (över mitt huvud måste jag inflika) att det inte ska vara några julklappar i år. Ja, inte för att jag egentligen har råd men – det är ju så roligt med paket och överraskningar! Men dessbättre har jag alltså inga paket att leta efter som jag glömt var jag har lagt. Som vissa av er andra. Skinkan har jag lyckats med i år med och köttbullarna och det andra. En hel del har jag fått hjälp med, knäck, julvört, praliner och Jansson. Nej, jag har egentligen ingenting att vara nervös för. Allt borde fungera enligt planerna i morgon.
Det enda lilla missödet hittills har varit en saffranskaka som jag bakade i dag och ställde ut på avsvalning. När vi skulle provsmaka den stod någon av grannens katter mitt i den och mumsade som bäst. Det är bara att hoppas på att den tålde saffranet.
Kanske ska jag ställa ut lite gröt till tomten nu så han och jag äntligen får gå och lägga oss. Det kan ju inte vara så trevligt att lägga sig med hungrig mage.
Jag önskar alla adhd-kvinnor och andra tomtar en riktig God JUL!