Hälsningar från KaosKajsa

Den här veckan som jag var ganska nöjd med när jag nu lyckades flytta adhdkvinnor utan alltför mycket informationsspill, slutade i kaos som så månnga andra veckor i mitt liv. Den förhatliga myndigheten för oss som ännu inte utförsäkrats ringde och sa att jag varit bortglömd i ett år men nu ville de gärna träffa mig . DVS NU vill de träffa mig om minfre än två timmar eftersom det var exakt 6 månader kvar till jag skulle utförsäkras…

Panikattack kom som det brev på posten jag aldrig fick, jag var helt utan möjlighet att ens ta mig dit där de sa att de fanns. Men tydligen gick det att ta en annan dag om nu detta får konsekvenser för min framtid så fanns det ändå ingen utväg. 2 dygn har jag nu ynkat mig och inte ens kunnat läsa min mejl och med avstängd telefon. (De har ju ringt en gång oförhappandes då kanske de gör om det.)

Det värsta är ju att det här inte känns som jag för mig heller jag kunde ju knalla oförberedd  in och tala för generaler kan nu knappt skriva ner adress och telfonnummer. ADHD med utbrännd hjärna blir dubbelt upp släng generell ångest och panikatacker i grytan oxå så får du min vardag.

Tur att katten måste ha mat och faktiskt kräver det hur mycket ångest jag än har annars dödar hon något större än guldfisk och bär in till mig. Just det vardagliga att ge katten mat blir min räddning hur futtigt det än är.