Jag är 51 år och har ADHD. Jag har nog vetat sen jag själv fick ett överaktivt barn att jag var en bokstavskombination som barn. Men som hela forskarsverige trodde jag att det gick över när man blev vuxen.

Jag hade visserligen svårt att förstå varför jag hade så svårt för chefer. Och varför jag inte avslutade mina högskolestudier genom att plocka ut examensbevis. Varför enkla formulär var superbesvärliga och kom i retur när jag faktiskt kunde bygga ett helt intranät med bara en medhjälpare.

Det är inte mer än några år sedan jag läste att man kan ha kvar ADHD som vuxen och bitarna föll på plats. I våras fick jag min diagnos men då hade jag redan varit sjukskriven i två år för utbrändhet och depression ett öde jag delar med många ADHD-kvinnor.

Kajsa i Säffle efter en kopp kaffe

Jag har varit en högkompenserande ADHDkvinna som till varje pris försökt att vara normal och duktig. Jag kanske hade klarat det med hälsan i behåll om min chef inte (för att jag var så duktig) ställt krav på mig som klart motverkade en ADHD-kvinnas behov av att sköta en arbetsuppgift åt gången. Att dessutom få ihop hem, man (nygift för fjärde gången) och barn (två killar var då kvar hemma) blev för mycket och jag gick i väggen med ett brak.
Jag och Marianne träffades på Attentions forum och har mejlväxlat och chattat dagligen sen dess men vi träffades inte IRL förrän vi hade drivit sidan i mer än en månad. Numera pratar vi t o m i telefon då och då.
Vi har startat adhdkvinnor.se för att dra uppmärksamheten till de problem som ADHD-kvinnor har och som skiljer sig från de männen har.

Privat: Jag är gift med Sven och bor i Rödeby jag har fött 4 söner och har dessutom 3 styvbarn i detta och ett tidigare äktenskap.

Kontakta Kajsa