Magisk hemlig bild av min sjuka hjärna

Magisk hemlig bild av min sjuka hjärna

Igår kom Eva hit på besök utan att fråga men hon var ju säker att jag satt där jag satt på sjukhuset: Eva pratar sällan sjukdom först får man en kram sen har hon roliga presenter( Sudoko-bok och magisk penna) sen pratar Eva om annat.

Igår pratade vi för minst 5:e gången om hur hennes dubbelsäng ska klara den smala trappan i hennes nyinköpta hus, utan såg Det gör den inte sen kommer frågan ska man såga kring trappen ( det har hon redan börjat med) eller s ka sängens ram få sig en knäck på vissa ställen och sedan bli  en spjälad säng. Matematiskproblem; Hur lång är diagonalen (Hypotunusan är ett magiskt ord) och hur förkortas den effektivast.Eller är det mer av ett kraftproblem såga ner en vägg och seda block och talja som lyfter rakt upp. Vi löste det inte igår heller Hypotunusan hade jag kunnat räkna ut men måtten på trappan eller ens skissen över trappens mått hade mycket övrigt att önska.

Hon får mig att tänk på annat nu Eva precis som hon fick mig att tänka på VAD föreläsaren MENADE när hons skrev ner vad han/hon SA på den tiden vi pluggade ihop.

Alla ADHDkvinnor behöver en Eva som är sig riktigt olik i ordets bästa bemärkelse och som alltid får fram det friskaste jag har.

Kram Eva

Kommentering avstängd

Jag menar inte Volvo och inte min arbetsplats Försvarsmakten utan att jag faktiskt är på ett dårhus fast så får man inte säga ens om ma är  en av dårarna.

Igår var maten slut när jag kom 5 minuter försent till  matsalen Ingen aninmg om vem som ätiti dubbelt eller det är en del av det fattiga landstingets besparingsplan. JaPå hästryggeng överlevde på en 200gr chokladkaka som ju dessutom är bra mot depressioner. Det är inte halvljummen grådaskig överbliven hög. När man  inte får välja mat utan äta det som står till buds förstår man vad utseendet gör för aptiten

Idag har jag bara gråtit två gånger tårarna börjar ta slut och det svider bara i torra ögon nu.

Saknar min kise, mina barnbarn och att rida.

 

Kommentering avstängd

Ja mest för att det händer så mycket i våra liv helt utan kontroll. Positiva saker som flyttar men oxå negativa saker som separation och för egen del utförsäkring och därmed så stor ångest att det blev inläggning på sjukhus. Så dåligt mår jag nu att jag inte vet om detta är ett farväl till er alla.

Alla här på sjukhuset säger att man ska inte sluta hoppas men till slut tar kraften ändå slut. Nu just när jag hade behövt mitt H (i ADHD)  som bäst då är det som bortblåst och så har jag istället fått två nya bokstäver att lägga till min bokstavsdiagnos.
Två som jag anat men sällan uttalat och som gömt sig bakom mitt numera utbrännda H. Jag pratar om AS kanske ska jag viska (as) eftersom vi pratar om ADHD här på bloggen. Men jag bryr mig inte så mycket om hur diagnosen stavas just nu utan mer om hur jag mår.

Så det dröjer nog innan jag orkar plita igen men Marianne har lovat att ta nya tag när hon flyttat färdigt

Webbhotellet är i alla fal betalt för ett år till så ni får gotta er i vårt gamla material.

ADHD-tipsen får t o m mitt deppade jag att fnittra förtjust så roligt vi hade när vi klurade på dem. Så tillsvidare får dom fronta vår sida när vi inte orkar blogga.

Faktasidorna är fortfarande ganska adekvata och alla blogginlägg har tidens tand inte ätit upp

 

12 com

Det pågår en ADHD-debatt. En debatt av det interna slaget. Eller en skendebatt om man så vill. För det är uppenbart en debatt som har lett oss på villospår. Ett icke relevant sidospår som stjäl kraft och energi från den dagliga kampen att hålla näsan över vattenytan för många av oss.
I ljusare stunder vill man kanske också försöka använda sina sinande krafter till olika försök att ta tag i sina problem med eller utan insatser utifrån. Och i allra bästa fall hoppas man till och med få över lite kraft och energi till att påverka medmänniskors syn på vår situation och orka ställa krav på politiker angående hjälp och behandling.

Då känns det väldigt fel att diskutera vem som får mest poäng på en adhd-statusskala. Rangordningar och status hör inte hemma här i våra led. Jag tror inte det hänger på om man har rörigt i sina köksskåp eller ej.  Inte heller om man har 10 bokstavsdiagnostiserade barn hemma eller utflugna alternativt inte ens blivit gravid än.  
Enligt debatten som pågår kan man inte både ha rörigt hemma och i hjärnan. Och bara för att man väljer att inte exponera sin svarta själ med alla djupare smärtor och misslyckanden i både  familjeliv och arbetsliv genom årens lopp skulle man alltså ha en lättare form av adhd?
Nej, det är nog snarare så, att aktivt välja en metod som självdistans i kombination med humor kan innebära en överlevnadsstrategi för många av oss som bara skulle förlora oss själva genom att självdestruktivt börja pilla i öppna blödande sår. Och man ska nog vara väldigt försiktig med att utse sig själv eller en liten grupp till att ha monopol på vissa företeelser som depressioner, ångest, självmordsbenägenhet o.s.v.
Eftersom det här är en skendebatt borde jag inte ens bry mig om att kasta in några vedträn i den brinnande, inflammerade diskussionen. Men i rättvisans namn måste ändå påpekas att allt är inte guld som glimmar. Och att små smulor är också bröd. Vare sig det är maränger eller surdegslimpor.     

3 com

Nu är jag på väg alldeles ensam ska jag åka om än inte till värmen så iaf till ljusare trakter. I 3 veckor ska jag vistas på den spanska solkusten och inte ha ett dugg planerat mer än alla böcker jag laddat både mobiltelefonens minne och resväskan med. Jag våga de till slut beställa en resa och ger mig av på egen hand.

Så om ni undrar varför mejlen inte besvaras lika snabbt eller varför ni inte får hjälp med lösenord och rättigheter så skyller jag på solen och ljuset. Jag blir inte helt frånvarande men har ingen aning om vad det kostar att koppla upp sig och även om det ingår i hyran så inte tänker jag sitta med datorn på hela dagen. Lagom blir nog en halvtimma på kvällen och halvtimma på morgonen. Mia, Marianne och Angelika får klara sig och boksätverna och forma orden och så får supporten vänta tills jag är hemma eller att det regnar i Spanien.

Paella, det har jag också planerat jag älskar paella. Saffran ris och vad man har hemma men jag vill helst ha skaldjur i min. Promenader och nåt museum, lite vin på kvällen med en god bok. Jag behöver det här. Ni som föjt mina bloggar under hösten vet att när mörkret kommer så mörknar mitt sinne och ljuset är det ända som egentligen hjälper mig. Ljusterapilämpor i all ära men inget går upp mot "The real thing"

Ännu är det några timmar kvar till jag landar och sen ytterligare några innan solen går upp över solkusten. Nästa blogg blir på spanska (not)

4 com

Tänk vad jag inte känner mig impulsiv idag, velig skulle jag vilja kalla det. Ska jag resa eller ska jag inte och kan man resa ensam? Ända sedan i somras har jag funderat över om jag skulle kunna tänka mig att spendera några höstveckor i södra Spanien. D v s har jag råd? Finns det sammanhängande veckor som inte kräver min närvaro? Men framförallt kan jag åka ensam eller är man en kuf då eller blir man en kuf kanske?

Nu sitter jag här med flygbiljett möjlig att boka och billigt lågsässongspris på lägenhetshotell och har ändå inte bokat. Jag har ju inte fått vaccin jag borde gå till gyn och vem ska hälsa på mamma när jag är borta är frågor som kvarstår och antalet veckor jag kan vara bort har krymt från planerade 6-8 till 3. Först tänkte jag åka i okotober och komma hem till jul men så visade det sig att Fråga doktorn inte skulle sändas förrän i november så det blev inte så. Sen kom jag på att storlufsen (älsta barnbarnet) faktsikt fyller 15 i början av december så då måste jag nog vara hemma. Ett åttagande som barnvakt till lilleman som jag sett lite av i höst kunde jag inte motstå heller så nu återstår 3 veckor. Ska försöka idag att få en gyntid, vaccinera mig får jag väl göra när jag kommer hem och jag är ju redan kufig så lite till gör ingen skillnad. Mamma får vål nån av barnen hälsa på hon hon har det faktiskt väldigt bra.

Har ni rest nån gång med okänt resesällskap eller hamnat med nån ni inte känner när bokat ospecificerat? Kommentera gärna och ni som känner mig ingen som har tre veckor att spendera i ett lite ljusare och varmare Spanien med mig?

Men impulsiv jag? Inte idag i alla fall.

Kommentering avstängd

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented