Har inte bloggat på länge pga min res och har egentligen inte tid nu heller för jag borde sitta i en bil på väg mot lilla mamma som jag inte besökt sen jag kom hem. Men livet tar inte paus och stannar inte för att jag tog semester så denna veckan har varit lika hektiskt som en månad är i mitt normalt ganska stillsamma liv.

Read the rest of this entry…

Kommentarer inaktiverade för När privatlivet inte kan vänta

Det är inte bara inne i mitt huvud som det råder verklig oordning så här knappt två veckor före jul. Nu kan man inte ens lita på årstiderna längre. Egentligen är det kanske inte så konstigt att jag blev två veckor sen med att ställa fram adventljusstaken på vardagsrumsbordet i år. Jag fick liksom ingen inspiration. Ingen adventsstämning infann sig på rätt tidpunkt så jag sköt upp och sköt återigen upp besöket på vinden och rotandet i kartongerna med adventsstakar och julsaker.  Read the rest of this entry…

2 com

Inte många ord bara en liten hälsning från en ADHDkvinna som mår bra i solen. 20m2 är ganska lagom att hålla reda på särskilt när någon annan kommer och hjälper till med städning 2ggr per vecka. Fötterna är helt slut med blåsor och svullen halgus vallux men jag tar hand om dem som gott det går.

?Två blider från veckan en av mina ömma tår i vilsotlen och en av soluppgången som glädjer mig varje dag eftersom den innebär att jag ser solen.  Det blev bara en for det tar tid att laff upp

2 com

Nu är jag på väg alldeles ensam ska jag åka om än inte till värmen så iaf till ljusare trakter. I 3 veckor ska jag vistas på den spanska solkusten och inte ha ett dugg planerat mer än alla böcker jag laddat både mobiltelefonens minne och resväskan med. Jag våga de till slut beställa en resa och ger mig av på egen hand.

Så om ni undrar varför mejlen inte besvaras lika snabbt eller varför ni inte får hjälp med lösenord och rättigheter så skyller jag på solen och ljuset. Jag blir inte helt frånvarande men har ingen aning om vad det kostar att koppla upp sig och även om det ingår i hyran så inte tänker jag sitta med datorn på hela dagen. Lagom blir nog en halvtimma på kvällen och halvtimma på morgonen. Mia, Marianne och Angelika får klara sig och boksätverna och forma orden och så får supporten vänta tills jag är hemma eller att det regnar i Spanien.

Paella, det har jag också planerat jag älskar paella. Saffran ris och vad man har hemma men jag vill helst ha skaldjur i min. Promenader och nåt museum, lite vin på kvällen med en god bok. Jag behöver det här. Ni som föjt mina bloggar under hösten vet att när mörkret kommer så mörknar mitt sinne och ljuset är det ända som egentligen hjälper mig. Ljusterapilämpor i all ära men inget går upp mot "The real thing"

Ännu är det några timmar kvar till jag landar och sen ytterligare några innan solen går upp över solkusten. Nästa blogg blir på spanska (not)

4 com

Mörkt ute och mörkt inne. Mörkt i sinne. Jag tänder alla lampor redan på förmiddagen ibland, blir så trött och nedslagen av mörkret. I vårat hus, i vardagsrummet framförallt, är det  nästan lika mörkt dag som natt. Det är mycket ljusare utanför dörren faktiskt. Svårt är det att ta sig i kragen och hinna med en liten promenad innan mörkret faller på riktigt ute också.
Dessutom har jag svårt med mörkerkörning. Inte på små ödsliga vägar där jag får använda helljus, och om det inte snöar. Men jag tycker det är jobbigt att bli bländad av mötande trafik, samtidigt som jag också ser väldigt dåligt utan mina helljus. 

Häromdagen var jag på minnesträning hos terapeuten på neuropsykologiska mottagningen i Västerås. Något som jag planerar att återkomma till på den här sidan. Efteråt skulle jag besöka Ikea på orten, eftersom det är vårat närmaste Ikea och man måste passa på. Naturligtvis sprang timmarna iväg och inte blev det bättre av att jag på väg till Ikea körde förbi avfarten dit och fick sätta upp nästan 4 mil extra på felkörningskontot innan jag kom rätt. 
Sedan på hemvägen från Ikea hade det naturligtvis blivit mörkt och jag kände därför inte igen mig efter ett tag, och visste inte om jag passerat avfarten mot Salbohed och kanske var på väg till Gävle istället. Det visade sig dock att jag var på rätt väg efter ytterligare några mil och jag kunde jag pusta ut i en välkomnande igenkänningskänsla. 

Det har bildats en lokal Attention-avdelning i Sala. Det ska bli spännande att vara med och försöka utveckla den till något bra.
 Häromkvällen åkte jag de 3 milen mellan min bostad och ABF-lokalen i Sala där jag skulle delta i en cafékväll som Attentions anordnat. Vi skulle bl.a prata lite om hur man kunde lägga upp verksamheten i föreningen. Jag såg fram emot det, äntligen skulle jag få chans att träffa sådana som jag. 
Redan från början gick allt på tok. Motorvärmaren som jag satt igång (eller hade jag inte det?) fungerade inte, så det var iskallt i bilen. Årets första snöflingor singlade kraftfullt mot vindrutan och i kombination med mörkret hade jag svårt att se vägen framför mig. Ännu värre blev det när jag kom ut på stora länsvägen, där blev jag oerhört distraherad av alla nymodiga, nymålade småtecken överallt och lysande vägpinnar och reflekterande skyltar. Mina perceptionssvårigheter visste inte till sig av förvirring där jag körde omkring i mörkret i en värld av vita streck och prickar både på marken och i luften. Det kändes som om jag vore med i någon konstig sience fiction. Jag visste inte var jag skulle fästa blicken och blev väldigt uppstressad. Väl framme efter de tre milen är jag därför helt slut.
Trots att klockan är sex då jag parkerar i närheten av lokalen jag ska till och träffen som börjar då, slår ADHD-djävulen till och viskar i mitt öra att jag borde se om garnbutiken jag så länge tänkt besöka men inte haft vägarna förbi, är öppen. Detta trots att klockan som sagt är sex och jag borde lärt mig att butikerna i Sala stänger sex och inte tidigast halv sju eller sju som i Stockholm. Jag ber honom hålla tyst (för naturligtvis är det en han) men utan resultat, så jag lockas, naiv som jag är att traska förbi ABF-lokalen. Inte en människa är ute, nåja, någon enstaka kanske, men det känns som om det vore mitt i natten och jag har ju läst om alla rån och överfall i Salla Allehanda så det känns lite ödsligt. Ja det känns nästan som i en dålig film igen, fast inte sience fiction den här gången. Snön som fortfarande faller har övergått till något mer regnliknande och gör mig allt mer blöt och övertygad om att jag inte borde gett mig in i det hela. 
Till saken hör också den att jag har världens uslaste lokalsinne och har fortfarande inte riktigt lärt mig att hitta i den lilla charmiga stadskärnan Sala ens i dagsljus eftersom jag inte är där så ofta. Så naturligtvis hittar jag inte till garnaffären i mörkret, vad jag nu skulle där att göra efter klockan sex på kvällen. Och vad ännu värre är; jag tar en annan väg tillbaka och vet så småningom varken var jag ställt min bil eller var Attentionträffen ska vara.  Jag frågar en av de där få människorna jag träffar om vägen till ABF men denne känner inte till det.
Klockan går, snön faller. Jag blir inte bara blöt utan som alltid i liknande situationer uppstår plötsligt ett akut behov av en toalett. Ilskan mot mig själv och mina dumma infall utbyts snart av lätt panik och jag känner för att bara ställa mig rakt ut och skrika. Alternativt ringa hem och beklaga mig. Men vad skulle jag säga, "jag hittar inte bilen"? Där går gränsen till och med för mig om vad jag brukar utsätta  min stackars härdade make för. Varför skulle jag hitta den för, skulle jag inte på möte?
Nåväl. Så småningom kände jag igen mig och kom rätt,  även om jag först kände mig som någonting som katten släpat in. Blöt, uppstressad, eländig och smått förvirrad.  
Men efter välkomnande, lite kaffe och trevligt småprat började stresshormonerna lugna ner sig en aning. Och på hemvägen hade även snöfallet lugnat sig fast de aggressiva prickarna på asfalten var kvar. Tacka vet jag de gamla hederliga strecken.  

Ja, mörkret är som sagt jobbigt på fler sätt än ett. Man kan gå vilse i både den yttre och den inre varianten. 
En del av oss söker sol och värme på andra ställen. Det är klokt gjort. Vi andra får se fram emot en snö som förmår täcka både naturen runt omkring oss och våra sinnen så det blir ljust och glatt. Tills solen kommer igen. Och ljuset. Tills dess får vi försöka famla oss fram så gott vi kan. Med hjälp av varandra.   

PS.
Finns där några bland er som läser detta och bor i Sala eller dess omnejd är ni hjärtligt välkomna att höra av er och delta i Attentions lokala aktiviteter. Gå in på hemsidan (som fortfarande är under uppbyggnad) för närmare information. http://www.attention-sala.se/index.html

Kommentarer inaktiverade för Vilse i mörkret

Tänk vad jag inte känner mig impulsiv idag, velig skulle jag vilja kalla det. Ska jag resa eller ska jag inte och kan man resa ensam? Ända sedan i somras har jag funderat över om jag skulle kunna tänka mig att spendera några höstveckor i södra Spanien. D v s har jag råd? Finns det sammanhängande veckor som inte kräver min närvaro? Men framförallt kan jag åka ensam eller är man en kuf då eller blir man en kuf kanske?

Nu sitter jag här med flygbiljett möjlig att boka och billigt lågsässongspris på lägenhetshotell och har ändå inte bokat. Jag har ju inte fått vaccin jag borde gå till gyn och vem ska hälsa på mamma när jag är borta är frågor som kvarstår och antalet veckor jag kan vara bort har krymt från planerade 6-8 till 3. Först tänkte jag åka i okotober och komma hem till jul men så visade det sig att Fråga doktorn inte skulle sändas förrän i november så det blev inte så. Sen kom jag på att storlufsen (älsta barnbarnet) faktsikt fyller 15 i början av december så då måste jag nog vara hemma. Ett åttagande som barnvakt till lilleman som jag sett lite av i höst kunde jag inte motstå heller så nu återstår 3 veckor. Ska försöka idag att få en gyntid, vaccinera mig får jag väl göra när jag kommer hem och jag är ju redan kufig så lite till gör ingen skillnad. Mamma får vål nån av barnen hälsa på hon hon har det faktiskt väldigt bra.

Har ni rest nån gång med okänt resesällskap eller hamnat med nån ni inte känner när bokat ospecificerat? Kommentera gärna och ni som känner mig ingen som har tre veckor att spendera i ett lite ljusare och varmare Spanien med mig?

Men impulsiv jag? Inte idag i alla fall.

Kommentarer inaktiverade för Resesällskap sökes eventuellt

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented