ADHDkvinnor-sidan har råkat ut för en olycka. Den har halkat ur spåret.

Eller: vår kvinnoADHD-sida har fått ADHD. Den också. Den fick för mycket och drabbades av total blackout. Kraschade mot väggen, tvingades sjukskriva sig, och här står vi alltså, med en sida lika tom som våra egna huvuden när vi har för många grytor samtidigt på spisen eller för många papper som måste rensas ut ur en hög.

Vår tekniker Kajsa försöker förstå vad som har hänt och framför allt vad vi ska göra åt det. Och det kommer en sida, en alldeles frisk sida, när den bara vilat upp sig tillräckligt och Kajsa har fått bukt med den. Read the rest of this entry…

Kommentering avstängd

Jaaaaaa, vi finns kvar här. Vi som skriver på ADHDkvinnors blogg är bara lite ”lata” och ”slarviga”, eller lite sådär allmänt ADHD-iga. Vi har inte glömt sidan, eller bloggen, det är bara att vi har haft så mycket annat som har trängts om plats. Vardagar, rutiner, papperssorterande, jobb. Och som ADHD-kvinna tappar man ibland fokus på det man har att göra, om det blir för mycket. Read the rest of this entry…

3 com

Jag älskar att slå in paket, har alltid gjort! När jag var barn slog jag in alla mina leksaker (och även annat som köksredskap och div som jag hittade) bara för att det var så kul. Mindre kul att öppna alltsammans sen, och inte ett dyft spännande…

Nuförtiden får jag nöja mig med att slå in paket bara när det behövs. Det blir inte vackra paket, men det finns knep även för oss ohändiga. MAN GÖR ROLIGA PAKET. Read the rest of this entry…

Kommentering avstängd

För att fortsätta på ägg- och hönstemat så måste jag säga att gårdagen var en rörig dag. Äggröra i skallen, det var vad jag hade. Vanligtvis är det gröt där såna dar, men igår var det rörigt värre.

1. Hittade inte till datoraffären dit jag skulle med vår kraschade dator. Har varit där säkert tjugo trettio gånger – och varje gång har jag lika svårt att hitta. Förstår inte, men jag kan aldrig lära mig vilken väg man åker dit. Kommer alltid fel. Och få leta. Så också igår.

2. Inne i mataffären: de spelade musik i olika högtalare. Olika musik i olika högtalare. En sorts musik från vänster och en annas sort från höger. Mycket julmusik. Tror jag, för jag uppfattade just bara EN RÖRA. Vad händer då? Man får blackout. Stod mellan hyllraderna och hittade ingenting. Hade inhandlingslistan i fickan, men det hjälpte inte. Jag hittade varken fiskpinnar eller mjölk. Fick ringa ut till maken som satt kvar i bilen – jag skulle ju bara ha fiskpinnar, det går ju i racer – så han fick komma in och leta upp frysdisken och hindra arga-mig från att skrika.

3. Har börjat på en bridgekurs som hålls av en grannkvinna. Hon menar att det är ett bra sätt att varva ner på, vilket nog stämmer, i alla fall de dagar när man kan tänka något sånär hyfsat. Det är inte lätt att spela bridge. Tusen olika saker att tänka på. Och jag. Med min icke-simultankapcitet. Hur som helst. Igår var det kurs-dags igen och jag fortsatte på den inslagna äggröre-vägen. Det gick åt skogen, vartenda spel. Jag orkade inte tänka och planera. Hafsade till det, som jag gör med det mesta.

Nå. Detta kan ju tyckas som inte-särskilt-farligt. Men. Det är det där med självförtroendet. Att det alltid får sig en knäpp på näsan.

Man måste väl vara lite dum i huvudet? Hur uppfattar de andra mig? Tycker de jag är jobbig och korkad? Vad är det för fel på mig? Varför måste jag bete moig som en idiot och flamsa? Varför sitter jag som en fågelholk när de andra verkar förstå? Varför kan jag inte ens ta in det som sägs utan glömmer genast när jag hört det?

Kraschat självförtroende. I skolan, med kompisarna, på olika arbetsplatser där man kommit och gått, på utbildningar, på praktikplatser, på kurser och i tvättstugor.

Men det är inget fel, det är bara adhd.

Just det skulle jag vilja säga till alla flickor med adhd, för att banka mod i dem så att de vågar vara annorlunda och som de är.

one

Jag gjorde ett försök att baka kakor med maräng. Det ingår ägg i dem. Kakorna var snygga på bild, och såg goda ut. Näpna och spröda såg de ut. Riktiga prinsess-kakor med nätta steg, rosa sidenskor och tyllklänningar. Jag gjorde som det stod i receptet, i alla fall nästan. Och det var väl det där nästan som fick mina kakor att att komma ut ur ugnen som monsterversioner av sina flickiga små kak-kusiner på bilden. Ja, ut klampade några gummistövel-klädda saker med uppkavlade ärmar och rutiga skjortor tre nummer för stora. Gyttjiga steg och klamp klamp. Ner damp de på tallriken för att svalna, och låg där och såg stöddiga ut.

Tänk att man inte har det här med finess i sig. Att det alltid bara blir stövla .

OK, det kan tyckas som ett mini-problem. Att ens kakor blir groteska monster.

Men det här då? Att när jag gör omelett blir det äggröra. Och när jag gör äggröra blir det soppa med gul klimp. Det är ett allvarligt problem. Jag har aldrig tålamod att lyfta omeletten snyggt från stekpannan utan gräver hafsigt upp den med stekspaden – och VARSÅGOD: ÄGGRÖRA.

Och när jag verkligen vill ha äggröra glömmer jag den på spisen och VIPS: SOPPA. Eller nåt konstigt vattnigt med hårda klumpar i.

Problem? Onekligen. DETTA ÄR JU YTAN SOM SPEGLAR ALLA ANDRA UNDERLIGGANDE PROBLEM. SÅ HÄR ÄR DET MED DET MESTA.

Tiden, tvätten, disken, maten, familjen, tandläkarn, handlingen, inköpslistan som försvann, plånboken, mobilen – så att jag inte hör om det ringer när sonen har fått feber och halsont i skolan för att min mobil ligger oladdad nånstans-jag-har-i-hastigheten-glömt-var, och själv irrar jag som en HÖNA runt i matvarubutiken och letar bland sittpinnarna…. ursäkta jag menar hyllorna eftersom jag också förlagt min inhandlingslapp och glömt precis allt, även min egen hjärna tydligen.

Kaos i hönsgården… ursäkta jag menar mataffären. Jag hatar att kackla och därtill att kackla högst. Jag kan inte. Mitt eget kackel gör mig döv i öronen och trött och utmattad.

Jag går hem med mina matkassar och när jag står i köket och ska trycka in varorna i kylskåpet – ja, trycka eftersom man ständigt har bråttom och är LITE HAFSIG, så ramlar det ut ett helt flak nyvärpta ägg på golvet och kanske skulle man kunna göra äggröra av dem om man vore lite händigt och har nåt att skrapa upp alltsammans med, om nu inte golvet vore så smutsigt och hunden var där med sin nos och slickade upp sin älsklingsrätt.

 

Tiden springer och jag springer bakom, som vanligt, viftande med min vita flagg, vänta på mig, men den skenar bara iväg ännu fortare, och jag halkar i röran av ägg.

Verkar allt det här oförnuftigt och rörigt?

Inte då! Det är förnuft och ordningssamhet på högsta nivå. Det är toppen på isberget, det som syns. Det är nedanför, där det osynliga finns, som det verkliga kaoset bor. Där är det rörigt.

Men det är inget som syns, och inget som hörs. Det är rörigt i tysthet, min osynliga röra som alla förvånas över. Det är röran som funnits alltsedan jag var barn och satt och stirrade ner på den gröna bänken och trodde det var nåt fel på mig eftersom jag var så tyst och inte kunde säga nåt högt som hördes. Och inte heller riktigt vågade just eftersom det antaglgen var nåt fel på mig.

Numera struntar jag i det och säger bara: Ursäkta röran! Det var meningen det skulle bli omelett men de blev äggröra och det är gott det med.

 

ÄGGSKAL

2 com

Ja, vi är nog många fler än man kan tro. Så mycket gensvar vi har fått sen Fråga doktorn där vi satt i soffan och var nervösa och tydligen inte såg ett dugg nervösa ut, om man ska tro andra. Du lät inte som du brukar, sa sonen, du lät så vänlig på rösten.

Nervös ja. Varför får man annars hjärnsläpp av den enkla frågan om vad ADHD betyder? Ehhhh….???? Det stod still. Sådär som det gör i mataffären med musiken från högtalarna i taket, eller när man står i en korsning och plötsligt undrar vart man är påväg (eftersom man gått och tänkt på nåt annat en bra stund) eller när man står och glor in i kylskåpet och inte har en aning om vad man letar efter.

Sånt händer varje dag, varje timme närapå. Det är så naturligt att man blir förvånad om nån tycker det är konstigt.

Jag tyckte inte min ADHD var nåt konstigt innan jag visste att den fanns. Visst var tillvaron lite knepig och besvärlig, och det var alltid svårt att få ihop den och minnas och få ordning i röran innanför min ytterdörr (som på den tiden, när jag bodde ensam, var det ställe där jag lämpade av allt), men allt det där berodde ju bara på att jag var lite korkad och väldigt slarvig. Eller?

När jag första gången förstod att andra inte klipper bort etiketter i kläder, att de faktisk inte störs av klockarmbandet på armen, att de på nåt magiskt vis kan utestänga de ljud de inte vill lyssna på – då blev jag väldigt förvånad. Är de inte riktigt kloka? Hur fingerar egentligen deras hjärnor?

Maken kan sitta och läsa tidningen och SAMTIDIGT lyssna på radio! Är han lite konstig eller? Jag fattade ingenting när han då för längesen förklarade att han inte hörde radion om han inte ville.

Va??????

Jag var hel-imponerad! Han kunde dessutom prata med mig också, OCH läsa tidningen, OCH lyssna på radio. Vilken simultan-kapacitet!

Det här var egentligen inte alls det jag skulle skriva om idag. Men det blir så ibland. Jag hade istället tänkt skriva om hur många det är som besökt vår sida och hur många mejl vi fått sen vi var på TV. Och jag som alltid undrat  om TV-reklam verkligen biter. Man går ju ändå och gör kaffe då eller springer på toa eller tar en snabb kiss-runda med hunden. Men tydligen är det många som har sett oss där vi suttit kolugna i Fråga-doktorn-fåtöljerna.

Kolugn och vänlig på rösten?

Ha!

Inte underligt att varken maken eller sonen tyckte jag var mig särskilt lik. Det var bara det där hjärnsläppet som var som det brukade, fågelholksmunnen som gapade idiot-tom vid frågan Vad betyder egentligen ADHD?

Tja… Fast nu när jag sitter här i lugn och ro, utan stressen i ryggen och med det enda ljudet som är hundens snusande vet jag svaret: ADHD = Att  Dras med en smutsig kastrull med soppa på balkongen som än en gång står där utan att nån tar in den och man bara Hoppas att nån tar sig an den innan den blir alldeles möglig Den här gången också.

 

11 com

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented