Jag menar inte Volvo och inte min arbetsplats Försvarsmakten utan att jag faktiskt är på ett dårhus fast så får man inte säga ens om ma är  en av dårarna.

Igår var maten slut när jag kom 5 minuter försent till  matsalen Ingen aninmg om vem som ätiti dubbelt eller det är en del av det fattiga landstingets besparingsplan. JaPå hästryggeng överlevde på en 200gr chokladkaka som ju dessutom är bra mot depressioner. Det är inte halvljummen grådaskig överbliven hög. När man  inte får välja mat utan äta det som står till buds förstår man vad utseendet gör för aptiten

Idag har jag bara gråtit två gånger tårarna börjar ta slut och det svider bara i torra ögon nu.

Saknar min kise, mina barnbarn och att rida.

 

Kommentering avstängd

Nu har jag besiktigat bilen och blivit glatt överraskad av ett svensk statligt företag med myndighetsutövning. Det hör inte till vanligheterna men det var inte det att jag inte behöver komma tillbaka förrän nästa år vilket inte heller hör till vanligheterna (se våra ADHDtips) utan att de har starta just en sådan SMS-tjänst som vi efterlyser att alla myndigheter ska ha.

Förutom sms-påminnelse kan man få E-post-kallelse och skriva ut besiktningsprotokollet. Inte bara årets utan alla. För de har ni precis som jag antingen tappat bort eller knölat ihop till oläslighet i bilens handskfack eller hur? Men nu får vi alltså hjälp och jag gissar att alla utan ADHD är ganska nöjda de oxå.

 

Jag har väl aldrig varit så lite nervös för att besiktiga bilen för det känns somingentin jämfört med att prata adhdkvinnor.se med media. Jag svettas och stammar och t o m gråter en skvätt men om vi ska fån fågon ändring i det här med diagnos, behandling och stöd så måste vi kämpa på många sätt. Det är mycket lättare att blogga lite halvanonymt men när jag nu ändå ska ticka ut hakan och synas i TV så har vi passat på att meddela tidningar och lokal TV oxå. Det är verkligen intresserade särskilt när jag berättar att många kvinnor med andra diagnoser har ADHD i botten och kanske fått vara friska om de fått hjälp med sitt funktionshinder.

Nu ska jag pusta lite innan jag ska prat med nästa och sen blir det två till imorgon bara det nu blir bra och jag inte har tandborsttänk på blusen.

 

3 com

Och snart är det 30 000 sen vi började eftersom vi hade ca 6 000 besökare förra året. Tittar  vi på vårt statistik program som räknar  träffar lite generösare ( tex sökmotorer som indexerear oss) så har vi 40 000 "visits" på ett år, drygt. Vi har dessutom 2 miljoner hits vilket om jag förstår det rätt betyder att  besökarna läser flera sidor när de hittatt till oss. Tittar vi på varifeån våra läsare kommer så är naturligtvis de flesta från Sverige men vi har regelbundet besök från alla Nordiska länder och ett flertal EU-länder.

Vanligaste sökordet som gör att man hittar hit  är ADHD kvinna/or och varje dag hittar nya läsare oss från de stora sökmotorerna. Statistik som visar läsarnas spår visar att många läser tre-fem sidor och följer våra länkar till ex Harvards ADHD-test. När vi började med det här förra hösten vet jag inte vad vi trodde egentligen men jag trodde inte att så många skulle läsa oss regelbundet för hälften av våra besökare är återkommande och läser ex bloggen regelbundet.

Dessutom  har vi fått en debattartikel publicerad i en av landets största dagstidningar svd, en artikel om oss publicerad i Damernas värld och nu ska vi vara med i Fråga doktorn ( måndagen den 9/11). Vi har haft andra förfrågningar om deltagande i artiklar eller att skriva om ADHD men ibland blir det inget av och ibland vill man styra för mycket vad vi ska skriva om.. Vi tänker inte låta oss styras vi kommer att fortsätta försöka göra ord av våra bokstäver på bloggen och leta information att länka till för alla som är lika vilsna i sin diagnos som vi var för ett år sen och vi uppmanara alla ADHD-kvinnor att "Sluta gråta över spilld mjölk" 

 

 

2 com

Dagstidnignarna har skrivit en del om att hårdare regler ang. bilkörning och körkort för ADHD-diagostiserade skulle gälla från maj i år.
Själv vet jag med mig att min uppmärksamhetsstörning gett mig en del problem genom åren som bilförare. Först fick jag köra upp två gånger innan jag lyckades. Vid första försöket försämrades nog mina odds mycket p.g.a. ett nyfött spädbarn därhemma som skrek jämt, var hungrig jämt och ville vara hos sin mamma jämt. Men mamman satt i uppkörningsbilen med sprängfyllda läckande bröst och växande panik. Naturligtvis såg jag mig inte omkring tillräckligt ordentligt och missade därför skyltar och vägar vid flera tillfällen.
När jag väl hade körkortet i min hand hade jag stora problem med att slappna av bakom ratten. Det tog många år för mig att våga luta ryggstödet bekvämare bakåt och kanske lika många år att lära mig prata under tiden som jag körde. Någorlunda sammanhängande iallafall. Så smångom lärde jag mig också att förgylla bilfärden genom att lyssna på ljudböcker.

Däremot har jag lyckats missa skyltar som talat om att motorvägen upphört. Hade som bäst kört om en husvagn i vad jag trodde var en ytterfil när en mötande bilist i vredesmod kastar sig över signalhornet. Själv hinner jag som genom ett under i sista minuten kasta mig in i högerfilen igen. Straxt därefter kommer en motorcykelpolis och jag får blåsa i ballongen. Det är en empatisk polis som förklarar att det är en olycksdrabbad sträcka och att jag inte är den första som missbedömt situationen. Jag slipper undan med blotta förskräckelsen.

Flera gånger har jag backat ut från utfarter vid t.e.x. bensinstationer lite för ouppmärksammat och lyckats missa se de bilar som jag kört då kört in i. Jag har blivit stoppad av polisen ytterligare en gång men hittills klarat mig undan både böter och personskador. Nej förresten, en gång blev det faktiskt fortkörningsböter, men det är minst 25 år sedan, så det borde vara preskiberat. Annars har jag mest åstadkommit lite bucklor här och där, både på egna och andras bilar.
Det mest komiska bilminnet är när jag fastnade i grindstolpen till mitt dåvarande hem. Grindhålet/infarten låg i en nerförsbacke och bilen blev upphängd liksom i luften. Det såg inte klokt ut och jag kunde inte låta bli att gapskratta (man kan ju faktiskt välja skratt framför tårar ibland när situationer blir för dråpliga.) Hålla sig för skratt kunde dock min dåvarande man göra, och till hans försvar bör väl sägas att det kanske även min nuvarande skulle gjort.

Nu för tiden är jag lite försiktigare. Dels har jag flyttat från Stockholm där mina perceptionssvårigheter verkligen var ett stort problem på motorlederna och i bilköerna.
Men ADHD-diagnosen har också verkligen hjälpt mig att förstå och göra mig uppmärksam på dessa svårigheter. Jag vet att jag måste vara extra försiktig. Och jag vet varför jag inte klarar av att köra inne i stora städer och på motorleder i anslutning till dessa där man t.e.x. måste byta fil hit och dit hela tiden. Jag vet också att jag måste vara pigg och utvilad, att jag inte klarar av att jobba 8 timmar och köra bil sedan utan risk för att slumra till vid ratten här ute på landet där det är lugnt på vägarna. Och jag vet att jag är urdålig på att bedöma avstånd, så jag måste alltid räkna med marginaler utan att för den skull köra ner i diket.

 Numera saknas trianglarna på våra medicinaskar. Vi får själva förtroendet att med vårt sunda förnuft avgöra om vi klarar av att köra bil med läkemedlel i kroppen eller ej.
Så borde också ADHD-problematiken i samband med bilkörning  hanteras. Men det förutsätter att ADHD-utredningarna inte läggs ned, utan att man utökar resurserna och krymper de befintliga köerna. Att man släpper till pengar och framförallt att man tar bokstavsmänniskorna på allvar.  

one

Det är mycket nu. Min ADHD gör sig påmind mer än vanligt dessa veckor. I huvudet flaxar tankarna runt likt svärmande flygmyror och fokuseringen lyser likt solen en dag som denna  med sin frånvaro. Varav denna oreda i huvudet kan man fråga sig?
Jag tror att det är detta förbaskade EU-val som splittrar mina tankar och förpestar tillvaron så att jag inte får någon ro i kroppen. Rastlöst springer jag omkring mellan hobbyrummet och datorn och matbestyr m.m. i köksregionerna. En sväng upp på vinden efter sommarkläderna som mäste tvättas bort vindslukten ur. In i tvättstugan. Tillbaks till datorn. Borde skriva blogg också. Fixar med hemsidan istället. Läser lite om EU. Javisst ja, det var ju i hobbyrummet jag skulle vara i dag. Måste ju jobba på, ska stå på marknad på söndag och är långt ifrån klar. När jag befinner mig i hobbyrummet som egentligen borde heta terapirummet, upptar den mjuka ullen och tovningen all min koncentration säkert minst lika bra som concertan förväntades göra. Befinner jag mig väl där är det näst intill omöjligt att komma därifrån. Men det kan vara lika svårt att ta sig dit.

Som nu. Det är så mycket annat att engagera sig också. Vi diskuterar i det oändliga, maken och jag om EU-röstningen. Och jag får ångest. Borde rösta. Vill inte. Ole Dole Doff. App lapp sa att du slapp.
Vi har ju sagt vårt en gång för alla. Varför skulle vi ändra oss bara för att alla andra inte fattade någonting alls? Precis som om man vore emot legal prostitution men så blev det legaliserat, skulle det då plötsligt vara moraliskt rätt att gå till en prostituerad om man nu ville det, eftersom de ändå fanns och var accepterade rent formellt?
Jag skulle snarare känna mig själv som en prostituerad om jag lägger min röst i EU-valet. Att sälja sin själ, det är så det känns.
Eller tänk dig tanken att du ska ut på havet och åka båt. Båten heter Estonia. Man berättar för dig att båten kommer att sjunka och gå till botten. Men du är osolidarisk om du väljer att inte medverka på resan för även om båten sjunker så är det omoraliskt att stå utanför. Man kan ju alltid hjälpa till att ösa vatten eller plåstra om skadade elelr trösta gråtande barn det sista man gör så har man gjort nån nytta. En droppe i havet så att säga. För då har man ju åtminstone inte skolkat från sitt ansvar som en sann demokrat.

Men jag vägrade vara med på resan när EU-båten skulle sjösättas. Eller rättare sagt när vi blev erbjudna att delta på resan. Mina pengar räckte inte till biljetten. Framförallt så vände jag mig emot hierkin och toppstyrningen som råder på ett fartyg. Kan inte förstå hur man kan vända det till att bli en fråga om att värna demokratin när det i själva verket är frågan om demokratins undergång för ett litet land som vårt.
Och jag står kvar här på kajen. Trots alla andra som går ombord. Till exempel de som jag normalt brukar rösta på nuförtiden, vars EU-motstånd mer och mer tonas ner till en valtaktisk fråga och liksom K:et i den forna partibeteckniongen snart kommer att vara ett minne blott.

EU-parlamentet kommer att ha 736 ledamöter. Svenskarna utser 18 av dem, 2,4 procent. Hittills har vi betalt drygt 300 miljarder kronor till EU. Det är enligt mitt sätt att se det som att kasta pengarna i sjön, eller i det mer kända stora svarta EU-hålet.
En EU-parlamentariker får ut minst 145 000 kronor i månaden skattefritt. Många av oss ADHD-kvinnor har sjuk eller A-kasse-ersättning och får ut runt 8000:- i månaden efter skatt. (De flesta LO-kvinnor i produktionen får inte mycket mer de heller) Tills vi blir utförsäkrade. Då får vi inget alls.  En tusenlapp extra i månaden skulle vara rena drömmen för oss.
Vidare skulle man kunna lägga pengarna på att dra ned på köerna till de neuropsykologiska utredningarna samt bygga ut behandlingsalternativ som kognitiv terapi m.m. inom landstingssektorn. I nuläget är det nästan bara EU-parlamentariker som har ekonomisk möjlighet att söka sådan hjälp inom den privata sektorn.
Det finns åtskilliga områden och hål som vi skulle kunna stoppa pengarna  i, i vårt luggslitna samhälle. Framförallt inom sjukvård/vård, skola, barn-och ungdomsverksamhet. Men det får bli en annan blogg.

Det finns också så mycket mer att säga om EU-valet. Läs t.e.x. Johan Hakelius, kolumnist på Aftonbladet: "Visa EU att du inte vill att de ska bestämma".
Själv ska jag äntligen gå in i mitt hobbyrum. För nu efter att ha lättat mitt hjärta känns det som om friden i själen äntligen börjar infinna sig så sakteligen. För ett tag framöver.
VI hörs. Ta det som ett hot eller ett löfte. Vi lever väl i ett fritt och självständigt land va? Än så länge.

one

Har ni försökt att komma in på adhdkvinnor.se under helgen? På förmiddagrna har det nu varit avbrott idagarna 3 + nästan en hel natt. När ni möts av "SERVICE UNAVAILABLE" så är det vårt webbhotells felskylt. Hela helgen tidiga morgnar när jag bloggar som bäst så har den eländiga sidan retat mig till vansinne. Det var ett väldigt medvetet val när vi inte bara la oss på wordpress eller blogspot utan gjorde en helt egen domän men nackdelen är att vi är en väldigt liten kund hos ett ganska stort webbhotell som verkar ha mycket problem.

Så kära läsare när det lyser SERVICE UNAVAILABLE kan ni  kolla Satussidan som ser ut så här för gårdagen:

Server status

Skriv in ert domännamn och klicka på Sök, för att se driftsinformation för er domän.

adhdkvinnor.se Status Meddelande
Webbserver

Webbserver: wsw11.surf-town.net

Upptid (procent)
91,68%

Nedtid (minuter)
12 tim 39 min

Historik över de 5 senaste driftstörningarna

2009-06-01 07:40 – 2009-06-01 07:45
5 min

ASP.NET 3.5: Sidor skrivna i ASP.NET 3.5 kan ha problem att visas, på grund av en driftstörning.

2009-06-01 06:50 – 2009-06-01 07:35
45 min

ASP.NET 3.5: Sidor skrivna i ASP.NET 3.5 kan ha problem att visas, på grund av en driftstörning.

2009-05-31 10:00 – 2009-05-31 10:55
55 min

ASP.NET 3.5: Sidor skrivna i ASP.NET 3.5 kan ha problem att visas, på grund av en driftstörning.

2009-05-31 04:45 – 2009-05-31 08:05
3 tim 20 min

ASP.NET 3.5: Sidor skrivna i ASP.NET 3.5 kan ha problem att visas, på grund av en driftstörning.

2009-05-31 03:30 – 2009-05-31 03:35
5 min

ASP.NET 3.5: Sidor skrivna i ASP.NET 3.5 kan ha problem att visas, på grund av en driftstörning.

E-postserver
 
Databasserver

Nu är det väl bäst att jag slutar innan jag bryter mot våra egna etiska regler och servern går ner igen.

Kommentering avstängd

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented