Imorgon ska jag (Kajsa) på bröllop det har jag inte varit på sen jag gifte mig med lilla gubben.

Stort bröllop med många gäster och arrangemang och jag känner mig helt bortkommen och det är en kollega till lilla gubben som gifter sig så jag känner garanterat inte många alls. Read the rest of this entry…

Kommentering avstängd

Eller vägbeskrivning kanske för rita hör inte till mina paradgrenar.

Du har en meny överst på sidan För musen över menyn så fälls de ut som rullgardiner. Här hittar du våra fasta sidor.

Även den översta texten är en länk som du kan klicka på.

ADHD-tipsen ligger under OM längst ner i rullgardinen. Read the rest of this entry…

2 com

Jag har aldrig kunnat göra fina paket. Jag önskar att jag kunde men allt klippande  och klistrande och tejpande och skrivande för hand är som förgjort. SKa mn dessutom göra många på rad så är det funkis helt enkelt. Jag har en massa små myggenvägar för att ändå lösa min julklappsbekymmer. Read the rest of this entry…

one

Har inte bloggat på länge pga min res och har egentligen inte tid nu heller för jag borde sitta i en bil på väg mot lilla mamma som jag inte besökt sen jag kom hem. Men livet tar inte paus och stannar inte för att jag tog semester så denna veckan har varit lika hektiskt som en månad är i mitt normalt ganska stillsamma liv.

Read the rest of this entry…

Kommentering avstängd

Jag har varit på besök i Huvudstaden. Det är inte utan att jag blir rörig i huvudet vid dessa besök. Rörigare än vanligt menar jag. Trafiken, människorna, ljudnivån. Det händer saker precis hela tiden. Trängsel, knuffar, skrammel och skrik. Barn som låter, tunnelbanebromsar som tjuter och musik som injiceras rakt in mitt blodomlopp och hjärna i ett rytmiskt dunkande som liknar hammarslag.
Man kan inte gå in i en butik och prova kläder i lugn och ro utan att överfallas av teknomusik eller discodito som äter sig in i nerverna på en. Reklamskyltar med mastodontbarmar i julklappsunderkläder nästan ramlar över mig där jag går naturligtvis motströms och får armbåga mig fram genom massan av folk som tycks befinna sig i en annan värld.
Min senaste mobiltelefon som är ett arvegods från yngsta dottern slutar fungera p.g.a att otekniska jag hanterat den fel naturligtvis och jag får leta bra länge innan jag hittar en telefonautomat. Tio kronor för tre sekunder kostar det att ringa, det märks att det var längesedan sist! Och vad det kostar att åka tunnelbana ska vi nästan inte tala om, trettio kronor för några få stationer. Om jag köper kupongerna i Pressbyrån vill säga, i SL-spärren betingar priset tio kronor extra.
Jag känner mig verkligen som en mossig gammal dam från landet och ändå var det bara tre och ett halvt år sedan jag flyttade från Stockholm. Människan förändrar sig snabbt men så även städer. Gator byggs om och görs enkelriktade. Hus rivs och hus byggs. 
                               
När jag kom till ABF den kvällen som skulle varit höjdpunkten på min lilla Stockholmstripp uteblev tyvärr belöningen för mina vedermödor i storstadsvimlet. Föreläsningen skulle handla om ADHD i vardagen för vuxna. Underrubriker var konsekvenser, hjälpmedel och anpassning. Här fanns säkert mycket matnyttigt att bjudas på hade jag intalat mig inför resan och det stora ingreppet i plånboken som jag varit tvungen att göra. Trehundrafemtio kronor är mycket för en arbetslös. Det är också mycket med tanke på rabatten som som var avdragen för medlemmar i Attention. Desto oskäligare var summan dessutom eftersom jag inte kände mig nöjd efter föreläsningen. Jag tyckte helt enkelt inte att jag fick valuta för pengarna.

Gammal skåpmat serverades till en målgrupp som förmodligen var där i sin proffession och för dem var det kanske inte någon skåpmat. Men för oss andra som satt där, och jag tror att vi var en ganska stor grupp, med egna bokstäver, var det inget nytt under solen som sades. Möjligen om någon var nydiagnostiserad sedan högst ett par dagar eller en vecka tillbaka.
Vi andra hade redan tagit till oss den informativa delen av hjälpmedel som listor och almenackor från olika håll sedan lång tid tillbaka.
Anna Kettner var i och för sig ganska underhållande och charmerande att lyssna till. Hon var en frisk fläkt med sin agitatoriska livsgnista och kämparglöd. Möjligen kan jag erkänna att hon delade med sig lite av den sidan. I allafall till mig.
Men jag undrar verkligen varför hon envisades med att hela tiden benämna oss i publiken med begreppet ni. "Ni som är normala, ni gör si medan vi med ADHD gör så"  lät det hela kvällen.
Det kändes inte särskilt inspirerande för en sådan som mig som gått dit med förhoppningen att få med mig bra metoder till att styra upp min rörighet både därhemma och uppe i huvudet att sitta och få förklarat för mig självklara saker som jag redan alltför väl visste om mig själv. Om hur man glömmer nycklar. Och hur man vimsar till det på allehanda sätt.
Jag kan tänka mig att det här dilemmat uppstått på grund av att Attention inte klart och tydligt hade formulerat vilken målgrupp föreläsningen riktade sig till. Varken till föreläsarna eller publiken. Det är nog viktigt att göra det i fortsättningen. Själv ska jag försöka komma ihåg att ringa och fråga nästa gång så jag inte blir besviken.

2 com

Inte många ord bara en liten hälsning från en ADHDkvinna som mår bra i solen. 20m2 är ganska lagom att hålla reda på särskilt när någon annan kommer och hjälper till med städning 2ggr per vecka. Fötterna är helt slut med blåsor och svullen halgus vallux men jag tar hand om dem som gott det går.

?Två blider från veckan en av mina ömma tår i vilsotlen och en av soluppgången som glädjer mig varje dag eftersom den innebär att jag ser solen.  Det blev bara en for det tar tid att laff upp

2 com

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented