Har inte bloggat på länge pga min res och har egentligen inte tid nu heller för jag borde sitta i en bil på väg mot lilla mamma som jag inte besökt sen jag kom hem. Men livet tar inte paus och stannar inte för att jag tog semester så denna veckan har varit lika hektiskt som en månad är i mitt normalt ganska stillsamma liv.

Read the rest of this entry…

Kommentarer inaktiverade för När privatlivet inte kan vänta

Inte många ord bara en liten hälsning från en ADHDkvinna som mår bra i solen. 20m2 är ganska lagom att hålla reda på särskilt när någon annan kommer och hjälper till med städning 2ggr per vecka. Fötterna är helt slut med blåsor och svullen halgus vallux men jag tar hand om dem som gott det går.

?Två blider från veckan en av mina ömma tår i vilsotlen och en av soluppgången som glädjer mig varje dag eftersom den innebär att jag ser solen.  Det blev bara en for det tar tid att laff upp

2 com

Nu är jag på väg alldeles ensam ska jag åka om än inte till värmen så iaf till ljusare trakter. I 3 veckor ska jag vistas på den spanska solkusten och inte ha ett dugg planerat mer än alla böcker jag laddat både mobiltelefonens minne och resväskan med. Jag våga de till slut beställa en resa och ger mig av på egen hand.

Så om ni undrar varför mejlen inte besvaras lika snabbt eller varför ni inte får hjälp med lösenord och rättigheter så skyller jag på solen och ljuset. Jag blir inte helt frånvarande men har ingen aning om vad det kostar att koppla upp sig och även om det ingår i hyran så inte tänker jag sitta med datorn på hela dagen. Lagom blir nog en halvtimma på kvällen och halvtimma på morgonen. Mia, Marianne och Angelika får klara sig och boksätverna och forma orden och så får supporten vänta tills jag är hemma eller att det regnar i Spanien.

Paella, det har jag också planerat jag älskar paella. Saffran ris och vad man har hemma men jag vill helst ha skaldjur i min. Promenader och nåt museum, lite vin på kvällen med en god bok. Jag behöver det här. Ni som föjt mina bloggar under hösten vet att när mörkret kommer så mörknar mitt sinne och ljuset är det ända som egentligen hjälper mig. Ljusterapilämpor i all ära men inget går upp mot "The real thing"

Ännu är det några timmar kvar till jag landar och sen ytterligare några innan solen går upp över solkusten. Nästa blogg blir på spanska (not)

4 com

Tänk vad jag inte känner mig impulsiv idag, velig skulle jag vilja kalla det. Ska jag resa eller ska jag inte och kan man resa ensam? Ända sedan i somras har jag funderat över om jag skulle kunna tänka mig att spendera några höstveckor i södra Spanien. D v s har jag råd? Finns det sammanhängande veckor som inte kräver min närvaro? Men framförallt kan jag åka ensam eller är man en kuf då eller blir man en kuf kanske?

Nu sitter jag här med flygbiljett möjlig att boka och billigt lågsässongspris på lägenhetshotell och har ändå inte bokat. Jag har ju inte fått vaccin jag borde gå till gyn och vem ska hälsa på mamma när jag är borta är frågor som kvarstår och antalet veckor jag kan vara bort har krymt från planerade 6-8 till 3. Först tänkte jag åka i okotober och komma hem till jul men så visade det sig att Fråga doktorn inte skulle sändas förrän i november så det blev inte så. Sen kom jag på att storlufsen (älsta barnbarnet) faktsikt fyller 15 i början av december så då måste jag nog vara hemma. Ett åttagande som barnvakt till lilleman som jag sett lite av i höst kunde jag inte motstå heller så nu återstår 3 veckor. Ska försöka idag att få en gyntid, vaccinera mig får jag väl göra när jag kommer hem och jag är ju redan kufig så lite till gör ingen skillnad. Mamma får vål nån av barnen hälsa på hon hon har det faktiskt väldigt bra.

Har ni rest nån gång med okänt resesällskap eller hamnat med nån ni inte känner när bokat ospecificerat? Kommentera gärna och ni som känner mig ingen som har tre veckor att spendera i ett lite ljusare och varmare Spanien med mig?

Men impulsiv jag? Inte idag i alla fall.

Kommentarer inaktiverade för Resesällskap sökes eventuellt

Igår tog nog sommaren slut i Skåne idag har det blåst och varit mulet hela dagen och kvicksilvret har inte letat sig särskilt långt upp. men igår hade vi en ljuvlig sensommardag som jag passade på att spendera i Kivik. Kivik är inte längre bara marknad två-tre dagar i juli utan har fångat turisterna hela säsongen.  Genom att lägga en konstrunda till påsk och äppelrikets äppelfest i slutet av september så behåller man företag och service på en hög nivå året om. Igår var det dags för årets fest och man kunde förstås köpa och smaka på äpple i både fast och flytande form. Såväl grillat som chokladdoppat på pinne, ritade och drejade. Den stora sevärdheten förutom artister är ändå Äppeltavlan jag ska inte försöka beskriva hur man gör det kan jag inte men den är bara gjord av äpplen  och årets ser ut som på bilden. I en utställning visades 180 sorters Svenska Äpplen och han som förestod tältet hade 100 till med sig ch visste dessutom ytterligare 100. Ändå är det flesta äpplen vi äter inte från Sverige, konstigt. Men om du köper ett svenskt äpple så är chansen stor att det kommer från Skåne Kivik eller Vånga som förutom äpplen är känt för sina skidbackar och liksom hela byggden här i Paradiset för sin sten.

Trots att jag fortfarande är bekymrad över myndighetens besked om att jag ska prövas av den andra bokstavsmyndigheten så kunde jag ändå känna tillfredställelse över gårdagen och mina fynd. Juice på bag in Box (äpple förstås) och fina vykortstavlor av Gunilla Mann. Varje dag som inte   depressionen fullständigt styr mitt beteende är en bonusdag.

2 com


Ja nu är väl sommaren slut som Jan Guillou avslutade sommarpratarprogrammen i söndags med att säga.
För övrigt ett väldigt bra program som handlade om tre  ämnen som engagerar mig varmt: Svenska polisbokshjältar, filmmusik och det politiska klimatet i Sverige (och världen) under 60-70-talet. Lyssna gärna på webben om ni missat det!
Däremot kan jag väl inte finna så mycket tröst i Jans slutord att jakten stundar – tvärtom, kantarellerna står ju fortfarande där i skogen och bara väntar på att jag ska komma! Men man kan ju alltid ta på sig varselvästen för att inte förväxlas med någon älg eller rådjur föstås. 

Motvilligt tar jag avsked av sommaren. Den har varit avslappnad och kreativ på samma gång.
Som nydiagnostiserad i våras och med en lätt fixering vid ADHD-problematiken gick mycket tid åt analysering och bearbetning av det nya. Problemet var gammalt men namnet var nytt. Det var mycket att ta igen av förlorade år i aningslöshet och olycka. Olycklighet för att inte passa in. Olycklighet för att inte kännas lyckad.
Sommaren gav mig en liten distans till det hela, jag tog helt enkelt lite semester från  diagnosen. Fixeringen lättade lite, ögonen kunde öppnas för andra intryck.
Men jag vidhåller att de redskap som diagnosen gett mig har varit mig lika värdefull som en vit käpp är för en blind. Samtidigt som sommaren kan innebära vila och lättja, inspiration och glädje är den också ofta påfrestande och energislukande med sina sociala krav på planering av olika slag och umgänge hit och dit som vi aldrig kommer ens i närheten av under vinterhalvåret.  Men med mina nyvunna redskap har jag klarat de flesta situationer  med bravur. Vetat för det mesta hur saker och ting ska planeras och läggas upp för att undvika en kollaps och stått på mig gentemot omvärlden med gränssättningar och tydlighet.

Hösten väntar nu med spännande aktiviteter. I veckan bildas en ny Attention-grupp i min kommun. Jag har också anmält mig till en av landstingets självhjälpsgrupper om utmattning/stress. Så småningom kommer jag att få en kallelse till minnesträning i Västerås, vad nu det kan innebära.
Dessutom väntar jag hem två nya flöjter från USA. Så det är mycket att se fram emot nu!

Fast på fredag ska vi ha kräftknytis och innan dess är inte sommaren slut. Den räcker väl åtminstone månaden ut, eller hur?

Avslutningsvis, en liten "tröstevisa" från min favoritpoet Dan Andersson:
Kom och stå med mig vid hagens grindar
när de vilda gässen flyga över byn

one

Blogginlägg

Sök på adhdkvinnor.se

Länklista

Sidor

Kategorier

Besökare på sidan

archives

Most commented